Otillåtet polisförvar vid demonstration i Bryssel, 26 maj 2019

(Artikel samt vittnesmål)

Bryssel: hundratals kränkande gripanden och otillåtet polisförvar

Publicerat av Web-info France1234, 2019-05-28

Från och med klockan 13.00, söndagen den 26 maj, samma dag som valet, hade belgiska gulvästar stämt träff vid station Bruxelles-Nord. Det dröjde inte lång stund förrän de insåg att det stora antalet poliser som fanns på plats var där i ett enda syfte: att blockera dem och på så vis hindra dem från att demonstrera. Flera hundra gulvästar blev sedan omringade, utsatta för tårgas och till sist gripna, den ena efter den andra.

Instängda som boskap

Timmarna gick och gripandena fortsatte i detta “polisiära förvar under öppen himmel”. För vissa demonstranter dröjde det ända tills klockan 20.00 innan de togs in.

Av de som vi kunnat kontakta finns det inte en enda som informerats om sina rättigheter av de belgiska poliserna. Det var inte heller någon av poliserna som förklarade anledningen till att de sattes i förvar.

Demonstranterna fördes till vad som förut varit en militärkasern. Där trängdes de in som boskap med alldeles för många personer per cell. En av demonstranterna, som förts till cellen av fyra polismän, befann sig i ett kritiskt tillstånd och trots att de andra ropade på hjälp dröjde det länge innan poliserna tog ropen på allvar och kom för att titta till honom.   

Övriga demonstranter togs till en hangar

När kasernen var fylld togs resterande demonstranter till en hangar. Ända tills dess hade de stått omringade av poliserna på gatan. En fransk gulväst, medlem i Amnesty International, var där med en grupp vänner och berättar: “Vi sorterades utifrån ålder och kön och det kändes som att vara i ett nazistläger. De satte oss fem och fem i celler som var 1 gånger 3 meter.

Utredning

Belgiska gulvästar planerar en rättslig utredning för att få veta anledningen till att de placerats i polisförvar på ett icke tillåtet sätt utan att få besked om vilket brott de anklagades för. Gripandena innebar ett stort övergrepp mot våra medborgerliga rättigheter samt mot yttrandefriheten. Enligt en av de demonstranter som står bakom initiativet sattes ett juridiskt råd ihop måndagen den 27 maj.

https://webinfo-france.com/bruxelles-des-centaines-darrestations-abusives-et-de-gardes-a-vue-illegales?fbclid=IwAR0iYOuq9TxDEUMUyNiC44vr3gM0YEbcR3naDhGjBLVbuFYMW7yXDYxh9CM

Vittnesmål (kvinna)

Gripen av polis i Bryssel

Ankomst till station Nord, söndagen den 26 maj 2019, kl. 13.30.

När jag kom fram gick jag nedför trapporna för att säga hej till två eller tre demonstranter som jag kände igen i folkmängden. Jag behövde gå på toa men höll mig i en timme, och sen när jag vände mig om såg jag att vi var omringade av poliser. Då frågade jag dem vad som var på gång men fick inget svar. Jag frågade igen, två eller tre gånger, men det verkade som om vi hade med robotar att göra.

Sedan bad jag att få komma ut för att kunna gå på toa (…) men det enda svar jag fick var: “Nej, du får stanna där, det är för sent för dig.” Och några sekunder senare, när jag såg den första bussen komma, förstod jag vad hon menade.

Den första bussen fylldes och efter det krympte de ytan på blockaget. Sedan kom två poliskvinnor för att hämta mig för en första kontroll. Jag följde självklart med och när jag lämnade blockaget var det en som höll mig i armlåsning. Eftersom det gjorde ont i axeln frågade jag vad det var för mening att göra så. Jag följde ju med utan motstånd och utgjorde inget hot. Då stirrade hon bara på mig och sa: “Böj dig fram så gör det mindre ont.” Jag gjorde som hon sa och böjde mig men då höll hon istället ännu hårdare.

Sedan ställde de upp mig mot fordonet, genomsökte mina grejer, och satte ihop händerna bakom ryggen med spännband. Efter det gick jag upp i fordonet. Sedan körde de som galningar med sirenerna påslagna i riktning mot militärkasernen. Jag hade inte fått något säkerhetsbälte. När vi kom fram passerade vi en bevakad polisspärr med taggtråd runt. Det var byggnader överallt. Vart var vi på väg? Det var en så märklig stämning… Snart kom vi fram till gamla stall, omgjorda till ett enormt läger för polisförvar. Vi var ungefär tjugo personer i varje cell. I cellerna för dom som kom sist var det ibland många fler. Turligt nog så fanns det en person i vår cell som hade nåt för att kunna släppa loss våra händer, annars hade vi tillbringat dagen bundna som boskap. Och sedan började en flera timmar lång väntan. Hunger, törst…

De hämtade mig efter fyra och en halv timme och sa att det var för kontroll och registrering. Så kom vi in i en cell, jag och poliskvinnan. Hon bad mig att klä av mig helt och hållet, inklusive underkläder, bara för att vara säker. Vid det laget hade jag svårt att se meningen med det eftersom vi hade tillbringat fyra och en halv timme i en cell då vi fått behålla våra tillhörigheter, men jag gjorde ändå som hon sa. Sedan, efter att ha fått vänta i flera minuter på att bli registrerad, sa hon åt mig att räcka fram armen. På armen skrev hon sedan mitt nummer för polisförvaret med röd tusch, precis som om jag var boskap. Vad var det för mening med det? Hon sa att det var för att lättare kunna para ihop oss med våra saker sen. Sedan sattes jag i en annan cell, nu enbart med kvinnor. Där stannade jag i ungefär femton minuter.

Klockan 18.30 var pärsen slut och jag fick äntligen lite att äta och dricka. Sedan satte de oss på bussar för att släppa av oss lite överallt och låta oss ta våra tåg. Men även om ingen av oss just då verkligen förstod vad som hänt, var vi så trötta och chockade att några gulvästkamrater fick hitta boende åt oss för natten. Det var först dagen därpå runt kl. 14 som vi återvände till Frankrike.

TÉMOIGNAGE

Arrivée à la gare du Nord à Bruxelles ce Dimanche 26 Mai 2019 à 13h30.

A mon arrivée, je descend les marches, je vais dire bonjour aux 2 ou 3 personnes que je reconnais dans la foule.

J’ai envie d’aller au toilette, 1h que je me retiens. Je me retourne, nous voilà encerclés.

Je demande donc ce qu’il se passe, aucune réponse. À 2 ou 3 reprises je demande, nous avons a faire à des robots.

Je leur demande donc de sortir pour pouvoir me rendre aux toilettes, et m’en aller par la même occasion, je venais d’arriver, c’était l’incompréhension totale.

On m’a juste répondu ”non vous restez là, pour vous c’est trop tard.”

J’ai compris quelques secondes après, en voyant un premier bus arrivé.

Ils remplissent un premier bus. Ils vont de ce fait resserrer la nasse.

2 policières viennent me chercher pour la première fouille, je la suis naturellement, je quitte la nasse, elle me fait une clé de bras.

Mon épaule me fait mal et je lui demande dans quel intérêt de faire ça puisque je les suis, je ne suis pas une menace, et aucune résistance.

Elle me dévisage, et me répond ”baissez vous, vous aurez moins mal”. Je m’exécute, me baisse , et elle recommence encore un peu plus fort.

On me fait mettre contre le camion, on me fouille, et après on m’attache les mains avec des colsons et je monte dans la camionnette.

Direction, en trombe, pas attaché par les ceintures de sécurité, sirène hurlante, direction la caserne militaire.

À notre arrivée, nous passons une barrière, qui est gardée, barbelés autour, bâtiments partout. Où allons nous ? Drôle d’ambiance…

Nous allons dans les anciennes écuries réhabilitée en camp de garde à vue géant.

Nous sommes à 20 environ par cellule parfois beaucoup plus, pour les derniers.

Heureusement qu’une personne dans la cellule avait de quoi nous détacher, sinon nous aurions passé la journée attaché comme du bétail.

Et les longues heures commencent. La faim, la soif.

Au bout de 4h30, on vient me chercher, pour l’enregistrement et la fouille me dit- on.

On arrive dans une cellule, la policière et moi.

Elle me demande de me déshabiller complètement, y compris les sous vêtements, afin d’être sûr. Je n’en vois pas bien l’intérêt à cet instant, nous venons de passer 4h30 en cellule avec tout nos effets personnels mais je m’exécute quand même.

Ensuite, après plusieurs minutes d’attente pour mon enregistrement, elle me demande de lui tendre le bras, et y note, au marqueur rouge, mon numéro de gardée à vue. Suis-je du bétail ? Quel intérêt ? Pour nous retrouver facilement pour nos affaires nous dit- on.

Je rejoinds une autre cellule cette fois, que des femmes. J’y resterais 15 minutes environ.

18h30, fin du calvaire, je peux enfin boire quelques chose et manger.

On nous remonte dans des cars afin de nous disperser partout et de reprendre les trains.

Exténués et choqués par ce qu’il vient de nous arriver, même si sur l’instant personne n’a pris conscience de ce qu’il venait de se passer, des camarades GJ nous ont retrouvés un hébergement, et nous avons pu rejoindre la France que le lendemain vers 14h.


Gula västarnas brokiga vapenarsenal

Publicerat av Le Toulousain, 2019-05-15

Varje vecka sedan början av gulväströrelsen har polisen ingripit mot demonstranter, och ibland tagit dem i förvar, för “vapeninnehav”, ett begrepp som ofta tillskrivs föremål som vanligtvis anses banala. Le Journal télévisé (”TV-nyheterna”) bestämde sig för att utreda begreppet.

Ordförande i föreningen Handi-Social, O.M., är en symbolisk person för gula västarna i Toulouse. Den 16 maj kommer hennes ärende upp i domstol: “Våld mot myndighetsperson med bruk av och hot med vapen”. Det är en procedur som blivit vanlig sedan början av rörelsen. Men det som är lite mer ovanligt är vapnet i fråga, i detta fall en rullstol som aktivisten anklagas för att medvetet ha använt för att få omkull en polisman. Även om O.M. erkänner det faktum att representanten för ordningsstyrkorna verkligen föll, så förnekar hon den version av händelserna som lagts fram, och hävdar istället att det var CRS-polisen som manövrerat joysticken på hennes rullstol.

Graverande omständighet

Oavsett vilket, så är det uppseendeväckande att applicera en sådan brottsrubricering på en rullstol. Det innebär även att de som ställer sig frågande inför det ökade antalet av preventiva, eller till och med oriktiga, gripanden får vatten på sin kvarn. Men O.M.’s advokat kommer inte basera försvaret på denna brottsrubricering. “Enligt rättspraxis kan vilket föremål som helst, till och med ett djur, anses som ett vapen om man kan bevisa avsikten att använda sig av det, vilket inte kunnat göras i min klients fall”, påpekar advokat P.N. För honom är det alltså inte själva det faktum att en rullstol klassas som vapen som är problematiskt, utan “viljan att på ett vilseledande sätt förvärra brottsrubriceringen”.

Detta är något som bekräftas av en annan advokat, A.C., som lett flera gulvästars ärenden. “En sak är säker, och det är att i dagsläget hävdar åklagaren ofta förekomsten av graverande omständigheter för att kunna ge strängare straff. Och det begås ofta felaktigheter. Även om det finns utrymme för att diskutera om ett visst föremål kan klassas som vapen – jag har också haft ett fall med ett paraply –   så förblir grundstraffet alltid detsamma”, förklarar hon.

Begränsade rättigheter

Lördag efter lördag gör prefekturen i Haute-Garonne sammanställningar över dagens demonstrationer samt över de gripanden för vapeninnehav som gjorts och som kan resultera i polisförvar, men utan att i detalj ange vilka sorts vapen det handlar om. När vi ställer frågan till administrationen nöjer de sig för stunden med att påminna om lagtexten: “Ett vapen är föremål avsett för att döda eller skada. Varje annat föremål som kan medföra fara för andra då bäraren har för avsikt att använda det för att döda, skada eller hota, klassas som vapen”.

Det är en bred definition som enligt vissa skulle kunna ge utrymme för myndigheterna att vidta strängare åtgärder och begränsa individens frihet. “Frågan är om det verkligen finns order om det, men man kan konstatera att det har skett en ökning i antalet preventiva gripanden. I en demonstration finns det många föremål som kan bli vapen även om de inte är det inom civilrätt. Detta ger upphov till juridiska frågeställningar”, understryker C.D., advokat och medlem i La France Insoumise (politiskt parti, ndtr), som minns hur hon en gång försvarat en person som gripits för att ha plockat upp en tårgasbehållare kastad av polisen vid mobiliseringen mot den nya arbetsrättslagen.

https://www.lejournaltoulousain.fr/societe/port-darmes-larsenal-heteroclite-des-gilets-jaunes-65200?fbclid=IwAR0MtI5QBM_5xh0Fs7bhvyqUrq7RHfqLTmVpHkDn8ARmKQ_FquSz-MsLwU8


Kommuniké från “AG de Montpellier contre les violences d’état et pour les libertés”

Polisingripande mot gula västar framför Maison du peuple i Montpellier vid visning av filmen “J’veux du soleil”.

Kommuniké

I Montpellier, kvällen tisdagen den 14 maj, gjorde flera polisstyrkor ett ingripande mot minst fem gula västar utanför gula västarnas Maison du peuple (tidigare Royal Occupé) vid visningen av “J’veux du soleil” av François Ruffin. Minst fyra personer togs i polisförvar.

Enligt pressen togs två personer i förvar efter anklagelser att ha utövat skadegörelse på en av väggarna till Maison du peuple. Men faktum är att det som pågick var reparation av väggen för att säkra tillgången till lokalen.

Enligt ordningsstyrkornas uttalande i samband med ingripandet anklagas tre av de gripna för en tidigare förseelse i form av olämpligt beteende mot myndighetsperson. De ska ha känts igen av polismän som skickat en telefon sinsemellan. De tre som togs i förvar har i flera veckor varit måltavla för trakasserier från polisen. Vid tidigare ID-kontroll fick en av dem utstå påtryckningar (“vi vet var du bor”).

Dessa riktade ingripanden inträffar i en tid av mycket tung repression. Dylan, en 18-årig gulväst som miste ögat den 27 april på grund av en granat som kastats av ordningsstyrkorna, fick den 11 maj höra en polisman säga: “Vi kommer ta ditt andra öga!” På liknande sätt blev Camille, kvinnlig observatör från Human Rights League, grovt förolämpad den 16 april av en polis med högre rang från Montpelliers brigade anti-criminalité. Vi förväntar oss en utredning av berörda polismän…

Vi fördömer å det bestämdaste den repression som deltagare i gula västarnas demonstrationer utsätts för, en repression som är desto mer chockerande då polisvåldet förblir ostraffat. Rättsväsendet blundar för detta våld men bestraffar och dömer mycket hårt gula västar som, icke att förglömma, enbart kämpar för våra rättigheter och för social rättvisa.

Vi ger vårt fulla stöd till de personer som gripits. I den spända situation som nu råder mellan polis och gula västar oroar vi oss över de förhållanden under vilka de sitter förvarade samt över följderna.

Solidaritet med alla dem som faller offer för polisiär och rättslig repression!

(AG de Montpellier contre les violences d’état et pour les libertés, ung.“Föreningen i Montpellier mot statens våld och för våra friheter”, ndtr.)

Interpellations de gilets jaunes devant la Maison du peuple de Montpellier pendant la projection du film ”J’veux du soleil”

– Communiqué –

Ce mardi 14 mai dans la soirée, à Montpellier, plusieurs corps de police ont interpellé au moins cinq gilets jaunes devant la Maison du peuple des gilets jaunes (anciennement Royal Occupé), à l’occasion de la diffusion de « J’veux du Soleil » de François Ruffin. Au moins quatre personnes ont été placées en garde à vue.

Selon la presse, deux personnes ont été interpellées pour avoir été accusé d’avoir dégradé un mur de la Maison du peuple, alors qu’il y avait en réalité des travaux de réhabilitation sur ce mur pour sécuriser l’accès au lieu.

Selon des propos tenus par les forces de l’ordre lors des interpellations, trois interpellé·e·s, seraient accusé·e·s d’outrage sur personne dépositaire de l’autorité publique, qui aurait été commis auparavant. Ils auraient été reconnus par des policiers qui se faisaient passer un téléphone.
Ces trois interpellé·e·s sont la cible depuis plusieurs semaines d’un harcèlement policier : lors de contrôles d’identité, l’un d’entre eux a déjà subi des pressions ( « on sait où tu habites »).

Ces interpellations ciblées interviennent alors que le climat de répression est très pesant. Dylan, gilets jaune de 18 ans éborgné à cause d’une grenade jetée par les forces de l’ordre le 27 avril, s’est vu dire par un policier le 11 mai : « on va te crever l’autre œil ». De même, Camille, observatrice de la Ligue des Droits de l’Homme, a été violemment insultée par un gradé de la brigade anti criminalité de Montpellier le 16 avril. Nous attendons les interpellations ciblées des policiers concernées…

Nous dénonçons vigoureusement la répression contre les participants aux manifestations des gilets jaunes, d’autant plus choquantes que les violences policières restent impunies. La justice ferme l’œil sur ces violences tout en réprimant et condamnant très durement les gilets jaunes qui, rappelons-le, ne font que se battre pour nos droits et la justice sociale.

Nous apportons notre soutien inconditionnel aux personnes qui ont été interpellées. Au vue du contexte de tension entre la police et les gilets jaunes, nous nous inquiétons des conditions de détention des gardés à vue ainsi que des suites.

Solidarité avec toutes les victimes de la répression policière et judiciaire !



Vid Pitié-Salpêtrière: “Det var när motorcykelpolisen kom som dom började slå.”

Publicerat 2019-05-06 av Révolution Permanente

Kollektivet “De trettiofyra från Pitié” håller presskonferens “för att, som svar på inrikesminister Castaners lögner, ge deras version av vad som egentligen hände”.

Trettiofyra. Det är det antal demonstranter som togs in till polisförvar den första maj vid sjukhuset Pitié-Salpêtrière. Den dag som skulle symbolisera sammansmältningen av gulvästar och fackförbund, det var då som inrikesminister Christophe Castaner anklagade demonstranterna för att ha genomfört en attack mot sjukhuset. En lögn som avslöjats med hjälp av videos och vittnesmål från sjukhuspersonal på plats under dramat, samt från de första maj-demonstranter som tagits in av polisen. Dessa höll en presskonferens i lördags (4 maj) för att vittna om och fördöma det polisvåld som mötte dem.

Det är i en av fackförbundet CGT’s lokaler, den i Paris trettonde arrondissemang, som kollektivet “De trettiofyra från Pitié” håller sin presskonferens, en gest som visar viljan hos basen inom fackförbunden att närma sig gulväströrelsen. Faktum är att sedan starten av rörelsen i november förra året har enbart blygsamma uppmaningar till strejk uttalats av fackförbundens ledning. Ett stort antal fackanslutna har dock redan deltagit i lördagsdemonstrationerna men första maj skulle symbolisera sammansmältningen av de två grupperna. Kraften i den våldsamma repression som denna dag slog ned på samtliga demonstranter, inklusive CGT’s demonstrationståg, kan möjligen sättas i samband med detta eftersom regeringen, som fruktar varje försök till närmande mellan gulvästar och fackförbund, gör allt för att förhindra en sådan.

Det var med fasa som vi kvällen första maj såg filmerna av demonstranterna, slagna, förolämpade och förnedrade på sjukhusets innergård, uppradade på marken av repressionsstyrkorna, på mage och med ansiktena nedåt. Dessa videos avslöjade Castaners lögn, en inrikesminister som fått svårt att motivera den enorma polisiära insats som gjordes i Paris. Det är detta våld som de gripna demonstranterna vittnar om under deras presskonferens. (…)

Inrikesministerns groteska lögn blev snabbt avslöjad. Även om demonstranterna (av vilka några inte ens visste att det var ett sjukhus) tog sig in på sjukhusområdet så var det helt klart inte för att attackera utan för att söka skydd från polisens terror, från tårgas, batonger och flashballs. Och när denna lilla grupp av panikslagna gulvästar försökte trösta varandra och hämta andan såg de CRS och motorcykelpolis komma in på sjukhusets gård och ge sig på dem. Jacques, en av de som greps och som nu vittnar om händelsen, säger att “det påminde mig om Malik Oussekine”, och syftar på den unge man som dog 1986 vid en studentdemonstration till följd av motorcykelpolisens slag.

Trots regeringens önskan att förhindra en sammansmältning av fackförbund och gulvästar var det sjukhuspersonal som var först med att dementera Castaners lögnaktiga anklagelse. Det är tack vare deras videos av de våldsamma scenerna, och hastigheten med vilken de spreds, som vi nu vet sanningen om vad som hände vid sjukhuset. Speciellt viktig är den film där man ser gulvästarna backa tillbaka när de inser att de är på väg in på intensivvårdsavdelningen.

Florence, fackansluten sjuksköterska vid Pitié hävdar att sjukhuset var “en tillflyktsplats, men aldrig under attack. De enda våldsamma var CRS och andra poliser”. Dessutom tycks det cyniskt av en regering som konstant attackerar allmän sjukvård att plötsligt försöka framstå som sjukhusets beskyddare. I sammanhanget är det viktigt att understryka att akutpersonalen på Pitié är mobiliserade i en aktion mot indragningen av vårdpersonal samt mot undermåliga arbetsvillkor som utgör hinder i deras uppdrag. Dessutom tvekade inte sjukhusledningen att ta hjälp av polisen inför Castaners blixtvisit på kvällen den första maj för att ta ner banderoller som de strejkande hängt upp. Banderollerna påtalade samma krav som lyfts av gulvästar: gratis sjukvård och tillgång till en kvalitativ allmän service.

https://www.revolutionpermanente.fr/VIDEO-Temoigne-Pitie-Salpetriere-Devant-nous-arrivent-des-voltigeurs-et-la-ils-ont-tape?fbclid=IwAR3OMq1hwd9Q2qx9KjMsSZJxvy9wlkBGnqkOcH4qEFMBKrwIpUWFDeskXQs

“Vattenkokaren”… eller franskt upprätthållande av allmän säkerhet

Resumé: Y.H.

Den första maj blev demonstranter blockerade mellan polisens avspärrning och grindarna på sjukhuset Pitié-Salpêtrière i Paris. Det var, enligt demonstranterna själva, det som fick dem att vilja söka skydd inne på sjukhuset, en händelse som väckt stor uppmärksamhet i fransk media senaste dagarna.

Den metod som användes av ordningsstyrkorna består av att de delar upp demonstrationståget i mindre grupper och håller kvar demonstranter på en viss yta, ibland i flera timmar i sträck. Syftet är att upprätthålla allmän säkerhet.

Det är en omdiskuterad metod som ofta har använts mot gulvästdemonstranter. Försvarare av mänskliga rättigheter definierar metoden som ett sätt att “med hjälp av omringande polismän frånta flera personer deras rörelsefrihet under en demonstration, eller i direkt anslutning till sådan, i syfte att hindra dem att lämna den hänvisade ytan”.

https://www.defenseurdesdroits.fr/sites/default/files/atoms/files/ddd_rt_201712_maintien_ordre.pdf

På franska kallas metoden för “nasse” (uttalat ‘nass’). Den engelska motsvarigheten är kettling och bygger på ordet kettle, alltså vattenkokare. Och det är precis effekten av en sådan man vill beskriva med ordet. Temperaturen stiger snabbt hos demonstranter som inte tillåts lämna platsen utan att veta anledningen och risken för konflikter ökar.

Enligt Europadomstolen strider inte metoden mot lagen men vill påminna om att “nationella auktoriteter bör undvika att använda metoder för kontroll av folkmassor i syftet att, direkt eller indirekt, dämpa eller ha en avskräckande effekt på proteströrelser.”

https://www.echr.coe.int/Documents/CLIN_2012_03_150_FRA_906289.pdf

I följande video, filmad ur två olika vinklar, syns ett exempel på fransk kettling. Polisen gör bruk av såväl batonger som tårgas mot demonstranter instängda i en gränd i Nantes, vid Akt 21, 6 april 2019.

Nantes, 6 april, 2019

Ytterligare läsning i ämnet:
https://www.lci.fr/population/gilets-jaunes-nasses-par-les-forces-de-l-ordre-cette-pratique-est-elle-legale-dans-les-manifs-2120207.html?utm_medium=Social&utm_source=Facebook&fbclid=IwAR3KagzftJaBOpf_QCL5SpwhjuF3nFGofVrVxfi9kGPdkTFrNBWX_Y9Ouno#Echobox=1556989504

1 maj – repression, komprometterande videos och inrikesministerns fake news

Precis som första maj förra året, kom 2019 års version att bli besvärande för regeringen. Första maj 2018, det var då som en av de högst uppsatta inom Macrons livvakt råkade bli filmad när han drog på sig en polishjälm och misshandlade ett par demonstranter. Den så kallade “affaire Benalla” utreds fortfarande och kan snarast liknas vid en rysk docka där hela tiden nya lager av mer eller mindre pinsam information grävs fram. 2019 års upplaga av första maj kan sammanfattas som en sällan skådad repression av demonstranter, som tre komprometterande videos där polisen ses utföra handlingar som inte bör förekomma inom ordningsstyrkan, samt inrikesminister Castaners blunder då han uttalade sig om händelserna vid sjukhuset Pitié-Salpêtrière i Paris. Kort sagt, lite att bita i för regeringen så här i efterhand… eller som programledaren för radions “Les informés” skämtsamt uttryckte det: “De skulle nog gärna vilja stryka första maj ur kalendern.” Men låt oss ta det från början… (sammanställt av Y. H)

Repression

Pablo Morao (Révolution Permanente) beskriver inledningen av dagen enligt följande:

”I en hel vecka var det dagens samtalsämne: hur förste maj skulle bli polisprefekt Didier Lallements elddop, eller ett “upp till bevis” för den nya metod för upprätthållande av allmän ordning som han infört och vars våldsamhet kunde konstateras av demonstranter vid Akt 23 (20 april, ndtr.). I måndags (29 april, ndtr.) återgav tidningen Le Parisien ett uttalande från Marc, samordnare för ett team av street-medics: “Under Akt 23 för två veckor sedan kunde vi räkna till upp emot 152 skadade. Av dessa var tio journalister. Det liknar alltmer ett slagfält. Våld föder våld”.

Denna offensiva metod används först och främst av de omtalade Brigades de Répression de l’Action Violente, lätt igenkännliga i sina vita hjälmar. Den består av att “gå i kontakt” eller “förhindra” våldsamma handlingar.

Från kl. 11.00 (1/5) tar fackligt aktiva, gulvästar, medlemmar ur Black Bloc etc. plats längst fram i demonstrationståget för att invänta starten på marschen. Runt kl. 12.30 kastas några föremål mot repressionsstyrkorna och detta får dem att genast släppa lös ett våld av sällan skådat slag mot demonstranterna och därmed skapa en situation av allmän panik: kraftig tårgas, inbrytningar i demonstrationståget och batongslag mot alla som kommer i vägen. Flera demonstranter som befinner sig på marken på grund av huvudskador tas om hand av street medics.

Demonstranterna drar sig tillbaka mot Boulevard du Montparnasse för att undkomma polis och tårgas men fackförbundet CGT’s deltagare håller sig kvar i demonstrationståget. Då är det deras tur att få granater emot sig. Philippe Martinez (generalsekretare för CGT, ndtr.) tas därifrån. (…) Lite senare fördömer han allt detta som en “en urskillningslös repression av sällan skådat slag”. Han är dock noggrann med att samtidigt beskriva Black Blocs handlingar som förkastliga och att dessa placerar dem på samma nivå som det polisvåld som allvarligt skadar demonstranter.”

(Utdrag ur Derrière le contre-feu de la Salpêtrière, silence sur la répression ultra-violente du prefet Lallement)

Komprometterande videos

På kvällen första maj och dagen efter börjar ett antal videos cirkulera på sociala medier, videos i vilka polismän utför handlingar som inte borde förekomma inom ordningsstyrkorna. I synnerhet tre av dessa har väckt uppmärksamhet och kommer att bli föremål för utredning av IGPN (Inspection générale de la Police nationale, eller “polisens polis” på vardagsspråk). En av dessa videos visar en polisman som för ned sin batong i byxorna på en demonstrant. En annan visar en polis som utdelar ett par örfilar till en demonstrant.

På en tredje syns en polisman kasta gatsten.

Paris, första maj, 2019



Inrikesminister Castaners fake news

Det som ändå fått mest uppmärksamhet vid årets upplaga av första maj är händelsen vid sjukhuset Pitié-Salpêtrière i Paris. Sent på eftermiddagen kunde man höra i media att demonstranter “attackerat” sjukhuset. Castaner uttryckte det som följande:

“Här på Pitié-Salpêtrière har man gått till attack mot ett sjukhus. Man har uppträtt våldsamt mot vårdpersonal. Och man har skadat en polisman som var på plats för att skydda dem. Vi ger vårt fulla stöd till våra ordningsstyrkor som är Republikens stolthet.”


Chocken var förstås total… och för en stund framstod Castaner som landets beskyddare nummer ett. Problemet var bara att framåt kvällen började vittnesskildringar och videos publiceras på sociala medier av personer som varit med vid sjukhuset och som alla hade en helt annan version, nämligen den om hur de flytt i panik mot sjukhuset för att undkomma polis, batonger och tårgas. Och när vårdpersonalen dagen därpå gick ut med sina egna videos, som visade en helt annan version än den Castaner gett, var floppen ett faktum. I ett “mea culpa” har Castaner tvingats backa om sitt skarpa ordval – “attack” –  och ändrat det till “våldsamt intrång” (“intrusion violente”). Men många röster höjs som hävdar att även detta är för skarpa ord och möjligheten finns att vi nu står inför en ny “affaire”, nämligen “l’affaire Castaner”. Allt är ännu inte klarlagt om vad som exakt hände vid sjukhuset men Castaner anklagas redan för att ligga bakom fake news samt för att ha uttalat sig alltför snabbt om en händelse han inte haft alla fakta om, och bara detta skadar allvarligt hans trovärdighet. Och gulvästarna upplever hans förhastade uttalande som ett i raden av många försök att smutskasta rörelsen.

Vid Pitié-Salpêtrière, första maj, 2019



https://www.revolutionpermanente.fr/Derriere-le-contre-feu-de-la-Salpetriere-silence-sur-la-repression-ultra-violente-du-prefet?fbclid=IwAR3evQDkoxE1oy11Z4aOXY66ONG6-GYy9KiPl4ZAeYZ5Z0DMFHyAG2g9LUk

Övriga referenser om första maj:

Dokumentär (okommenterad) om första maj, 2019, i Paris (Taranis News):

https://www.youtube.com/watch?v=gRa11qjk-n0&feature=share

Artiklar:

https://mobile.francetvinfo.fr/economie/transports/gilets-jaunes/info-franceinfo-1er-mai-l-igpn-saisie-apres-la-diffusion-d-une-video-montrant-un-policier-qui-gifle-un-manifestant_3426761.html?fbclid=IwAR0xD5eG2DFQYwq6vlDm9TSaeTLzEKgHe4JYmmWH0h8hWPAM9froUlYrvHE#xtor=AL-79-[article]-[connexe]&xtref=https://fr.yahoo.com/news/info-franceinfo-1er-mai-l-103916132.html

https://www.france24.com/fr/20190503-intrusion-pitie-salpetriere-castaner-attaque-polemique

Statens förtryck: de allvarligt skadade vägrar låta sig glömmas

I Paris, helgen den 27-28 april 2019, samlades människor från hela Frankrike som utsatts för polisvåld för att diskutera och stötta varandra. De uppmanade även till stopp för ordningsstyrkans LBD (lanceurs de balles de défences, en typ av gummiprojektil) och Sting-Ball-granater, samt kalla till en nationell manifestation mot polisvåld den 26 maj.

Här följer en sammanfattning av vad några av de drabbade berättar (se video nedan).

ROBIN (miste foten av en granat den 15 augusti 2017 i Bure)

“När president Macron säger att vi inte får prata om förtryck och polisvåld eftersom vi lever i en rättsstat, och för att sådana ord inte är applicerbara på en sådan, då ser man tydligt regeringens strategi som bygger på att förneka verkligheten. Men alla vi som är närvarande här och nu, vi kan intyga att vi blivit attackerade. Vi utgjorde inget hot och hade inte anfallit ordningsstyrkorna, men ändå har våra liv blivit förstörda.”

SEBASTIEN (miste en hand den 9 februari 2019 i Paris)

“Efter att jag mist handen av en granat förändrades livet totalt och blev ett rent helvete… sömnproblem, mardrömmar… förutom problem att klara sig med en enda hand i vardagen. Och psykologiskt sett är det väldigt tufft.”

DAVID (miste ett öga den 16 mars i Paris)

“Denna helg har vi ordnat ett möte i Paris för de skadade, för att de ska få träffas och prata. Vi håller även presskonferens för att visa vad vi tvingas leva med dagligen, för det är det ingen som ser. När jag blev skadad, då pratade medierna bara om Le Fouquet’s (restaurang som blev förstörd, ndtr), man sa inte ett ord om de som skadats.”

FRANCK (miste ett öga den förste december 2018)

“När man ser inrikesminister Castaner komma till Triumfbågen för att tacka ordningsstyrkorna och deras sätt att använda vapnen, då blir det bara för mycket, alltså…”

CÉLIA (partner till Jim som miste ett öga av ett LBD-skott den 8 december 2018 i Paris)

“Det vi kämpar för är ett stopp för de vapen polisen använder, samt för polisvåldet. I ‘de mänskliga rättigheternas land’ ska inte sånt få finnas.”

ANTOINE (fick handen avsliten av en granat den 8 december 2018 i Bordeaux)

“Så länge de förnekar polisernas våld kommer det fortsätta utövas. Men vi fortsätter kämpa och att manifestera för att väcka folk och få dem att se sanningen.”

VANESSA (miste ett öga av ett skott med LBD den 15 december i Paris)

“Här under helgen får vi träffa människor som upplevt samma som vi, som gått igenom samma trauma, och som tvingats in i ett nytt liv… det som handikappad.”

DAVID (se ovan)

“Vi kallar till en nationell manifestation den 26 maj för att visa franska folket att president Macron och inrikesminister Castaner skjuter på oss med allvarliga skador som följd, och att dom gör oss handikappade. Det är som om det vore krig. Dessa vapen måste helt enkelt stoppas.”

ROBIN (se ovan)

“Först och främst måste sanningen fram, nämligen att sedan 17 november 2018 har 22 personer mist synen på ett öga och fem personer har fått handen avsliten.

Vårt andra krav: rättvisa! När man ser vad vi lever med och samtidigt vet att polisernas agerande inte ens blivit utrett, då vet man att de har beskydd. När man dessutom ser att demonstranter döms till fängelse för att ha orsakat materiella skador, då inser man att det finns två olika sorts rättvisa… i två olika hastigheter.”

JÉRÔME (miste synen på ett öga av ett LBD-skott den 26 januari i Paris)

“Vi lever i ett land som heter Frankrike och där republikanska värderingar råder: frihet, jämlikhet och broderskap, där man har demonstrationsrätt och rätt att käfta emot precis hur mycket man vill. Men i månad efter månad fiskar de efter våra röster för att vi ska rösta fram en maktelit som tror sig vara legitim, som tror sig ha legitimitet att skjuta på sitt folk… och allt detta i ett land som heter Frankrike.”