Medalj till poliser för insatser mot gula västarna

Publicerat av Révolution Permanente, 2019-07-18

Enligt tidningen Médiapart har poliser som varit inblandade i ärenden om polisiärt våld tilldelats medalj av inrikesminister Christophe Castaner för ”exceptionellt engagemang i samband med gulväströrelsen”.

Medaljen för rikets inre säkerhet skapades 2012 och delas ut för ”speciellt hedervärd tjänstgöring, i synnerhet exceptionellt engagemang, ett ingripande i ett speciellt sammanhang, en humanitär gärning, genomförande av punktaktion eller fortlöpande aktion utöver vardaglig tjänstgöring”.

Enligt Médiapart har Castaner delat ut medaljerna som ”specialbefordran” i samband med gula västarna. Avsikten var först att de skulle delas ut till ”poliser som skadats under gulväströrelsen” men i brist på lämpliga kandidater har kriterierna vidgats.

Det sägs vara mer än 9 000 medaljer som delats ut till poliser som belöning för deras ”exceptionella engagemang i samband med gula västarna”.

Men bland de som inrikesministern utsett för att tilldelas medalj finns minst fem som är inblandade i ärenden om allvarligt polisiärt våld.

Den 16 juni belönades till exempel följande:

  • Ett divisionsbefäl som utdelat sparkar till gulvästar och slagit dem med batong då de tagit sin tillflykt till en Burger King under Akt 3 i Paris. På en videofilm av ingripandet, som spelades in av andra demonstranter och visats många gånger i media, kan man höra polismän ropa ”få ut dom och ge dom stryk”.
  • En kapten som hörts i samband med ett dödsfall. Kvinnan befann sig hemma i sin lägenhet och skulle stänga fönstret för att skydda sig mot gasen då hon träffadas i ansiktet av en tårgasgranat som kastats av en polisman. Den berörda kaptenen var under den aktuella dagen befälhavare över de som hanterade tårgasen.
  • Befälet för det ingripande vilket ledde till en 73-årig fredsaktivists allvarliga huvudskada. Det var i samband med en polisattack som hon föll hårt och skadades. Attacken direktsändes av BFM och Macron uppmanade demonstranten ”att agera klokare i fortsättningen”.
  • Slutligen, det divisionsbefäl som gav order om polisattacken och tårgasbeskjutningen mot de ungdomar i Nantes som firade Fête de la musique (21 juni, 2019, ndtr). Detta ingripande slutade med att femton personer föll över kajen ned i floden Loire, varav en 24-åring som fortfarande saknas. Enligt anhöriga kunde han inte simma.

Ovannämnda poliser är inte dömda och inrikesministern står fast vid sitt beslut att tilldela dem medalj. I en kommuniké uttalar han sig enligt följande: ”Det finns ingen tredje person som har rätt att peka ut en tjänsteman för händelser vars förlopp ännu inte blivit helt klarlagda”.

https://www.revolutionpermanente.fr/Promotion-Gilets-jaunes-Castaner-celebre-les-violences-policieres?fbclid=IwAR3Svcc_3xzYtwIQx29MZxpyQVDveVK4voF8Evg6dbE8pSugnokGa6YmGJc

Kommentar från ett av polisens fackförbund

I ett inlägg på Facebook postat 2019-07-18 av fackförbundet Syndicat France Police* (se nedan) går det att läsa följande angående utdelningen av medalj:

Syndicat France Police policiers en colère uppmanar sina följare och sympatisörer att inte motta någon av de 9 162 medaljer som utdelas för ”exceptionellt engagemang inom de inre säkerhetsstyrkorna 2018-2019” som delas ut av inrikesminister Christophe Castaner i belöning för den repression som utövats av våra kollegor mot gula västarna.

Vad poliserna behöver är inte chokladmedaljonger utan att man tar itu med frågan om självmord (inom kåren, ndtr.), att man betalar ut deras övertidsersättning och framför allt att man stödjer den nationella polisen vid ingripanden mot stöket i förorten.

Dessa medaljer, tydligt symboliska och i allra högsta grad politiska, kommer orsaka en ännu större klyfta mellan oss en befolkning som inte kommer se syftet med dem.

Det handlar om ett beslut fattat av en maktelit, helt omedveten om våra kollegors verkliga behov, kollegor som inte förväntar sig medalj utan djupgående reformer av vår institution.

Le syndicat France Police – Policiers en colère appelle ses adhérents et sympathisants à refuser l’une des 9.162 médailles ”engagement exceptionnel des forces de sécurité intérieure 2018 – 2019” distribuées par le ministre de l’Intérieur Christophe Castaner en remerciements de la répression exercée contre les Gilets jaunes par nos collègues.

Les policiers n’ont pas besoin de médailles en chocolat mais qu’on s’occupe de la question des suicides, qu’on leur paye leurs heures supplémentaires et surtout qu’on soutienne la police nationale lorsqu’elle intervient dans les banlieues face à la racaille.

Ces décorations purement symboliques et hautement politiques vont creuser un peu plus le fossé entre nous et la population qui n’en comprendra pas le sens.

Il s’agit d’une décision prise par des énarques totalement déconnectés des besoins réels de nos collègues qui n’attendent pas de médaille mais des réformes profondes de notre Institution.

*Syndicat France Police: I en artikel i France Soir publicerad 2019-01-17 beskrivs de som ”ett fackförbund i minoritet (…) nära extrem-högern” vars ”ställningstaganden når viss framgång bland medlemmarna inom en proteströrelse för vilken de tydligt tar parti”. Artikeln fortsätter sedan med att utreda olika framstående medlemmars koppling till Marine Le Pens parti. En av ledarna svarar enligt följande på anklagelserna från France Soir om att hans fackförbund skulle tillhöra extrem-högern: ”Jag själv är jude, min närmaste medarbetare har nordafrikanskt ursprung och min revisor är muslim… om nu det är att tillhöra extrem-högern… Låt mig precisera att vi är det enda polisfackförbund som föreslår avkriminalisering av droger och som stödjer skadade gulvästar.”

http://www.francesoir.fr/politique-france/france-police-le-sulfureux-syndicat-policier-qui-drague-des-gilets-jaunes

Akt 35

Vittnesmål, Paris, 13 juli 2019

Denna akt skulle komma att bli väldigt annorlunda mot förra lördagens. Då, den 6 juli, gjorde polisen några attacker och sköt tårgas vid ett par-tre tillfällen, men i det stora hela gick det lugnt till.

Demonstrationsrutten för dagens akt är godkänd av prefekturen och lagd enligt följande: Stalingrad – Rue Lafayette – Pl. de Valenciennes – Bd. de Magenta – Pl. de la République (paus) – Av. de la République – Pl. Métvier – Bd. de Ménilmonant – Bd. Philippe Auguste – Pl. de la Nation (paus) – Bd. Diderot – Quai de la Rapée – Pl. Mazas.

Karta och info publicerad på ”Démosphère Paris” dagarna före demonstrationen.

De krav som lyfts fram av dagens demonstranter är “inga hyror över 400 euro för utsatta familjer och ingen sänkning av APL”. (Aides personnelles au logement, motsv. bostadsbidrag).  I leden syns även en banderoll med krav om amnesti för gulvästar.

Jag och min kompis är sena och missar starten vid Place Stalingrad, samt turen in genom Gare du Nord, men ansluter kort därefter. Jag märker genast att det är spänt mellan demonstranter och ordningsstyrkor och att stämningen är helt annorlunda mot förra lördagen.

Första pausen är på Place de la République. Det hettar till längst fram och det är när jag håller på att fotografera som jag hör demonstranter ropa “Ça charge!” och sekunden därefter: ordningsstyrkornas attack. Däremot hör jag dem inte varna innan, vilket regelverket säger att de ska göra. Tur nog är attacken kort, så efter en snabb rusning kan vi fortsätta i lugn och ro.

Place de la République, 13 juli, 2019
Place de la Nation, 13 juli, 2019

Sedan tar sig demonstrationståget vidare via Nation. Det är hela tiden mycket spänt mellan demonstranter och ordningsstyrkor och vi stoppas flera gånger. Vid ett tillfälle detonerar något, förmodligen en granat, precis intill mig, så nära att det ringer i örat. Det börjar kännas som att ordningsstyrkorna verkligen inte vill att vi ska fullfölja demonstrationen och till slut är vi osäkra på vilken väg vi ska ta.

Så, i ena änden av Avenue Ledru-Rollin, hamnar demonstrationståget framför ännu en avspärrning. Vi gör en tvär sväng för att, som jag tolkar det, undvika att bli stoppade än en gång och tar oss springande in på avenyn, vilken inte ingick i den ursprungliga rutten. Eller om ordningsstyrkorna medvetet styrde in oss där, det är svårt att veta i ögonblickets hetta. Men det är då, när vi rusar in på Av. Ledru-Rollin, som jag börjar ana att det verkligen kommer hetta till. Och bara några minuter senare sprider sig rädslan i demonstrationståget. Först förstår jag inte varför, men så vrider jag huvudet och där, högst trettio meter åt höger inne på en sidogata: en stor grupp med voltigeurs… den ökända motorcykelpolisen i vita hjälmar, visiren stängda, händerna på gasen, lyktorna ilsket mot oss, dovt mullrande motorer… plötsligt knyter sig magen, jag ser de andra demonstranterna öka stegen, rycka tag i lösa föremål, vad som helst, och slänga ut bakom sig på gatan i panikartade barrikader… cyklar, mopeder, soptunnor…

Så är vi plötsligt instängda mellan höga hus på båda sidor, ordningsstyrkor som pressar på både fram- och bakifrån, samt motorcykelpolis på väg in från sidogatan. Och då, tårgasen, tjock och kompakt, som väller in och sticker som nålar i ögonen. Folk rusar åt alla håll, jag vet inte vart jag ska ta vägen, men hör nån vråla “Vänster!” och medan demonstrationståget splittras bakom oss tar jag mig in på en sidogata tillsammans med några andra. Och när vi når kvarteret bredvid är det som två olika världar. Tårögda och hostande lämnar vi vad som mest liknar en krigszon och stiger ut bland shoppande turister och fridfulla uteserveringar. Jag ser mig häpet om… hur är det möjligt? Är folk verkligen inte medvetna om vad som händer i kvarteret intill? Eller är sådana här scener numer så vanliga att ingen längre bryr sig?

För att smälta in bland turisterna drar vi av oss allt gult och tar oss runt kvarteret till Place de la Bastille där ordningsstyrkorna ställt upp en avspärrning. Tur nog befinner vi oss på rätt sida medan de demonstranter som kommer från andra hållet sätts i ett flera timmar långt blockage på gatan mitt i den gassande solen. Fler sluter upp utanför blockaget och där stannar vi i sång, slagord och solidaritet med dem som står instängda.

Polisens blockage av demonstranter på Place de la Bastille, 13 juli, 2019.

Ytterligare demonstranter strömmar till mot Place de la Bastille via Rue de Charenton men ordningsstyrkorna gasar dem på nytt. När jag står där och på avstånd ser den täta röken stiga mellan husväggarna frågar jag mig än en gång hur något sådant kan få ske i ett västeuropeiskt land utan att omvärlden protesterar. Tänk, alla dem inne på gatan, de allra flesta utan skydd mot gasen! Och tänk, boende i husen intill, om de har ett fönster öppet och ett sovande barn, gasen tränger ju in överallt! Det är helt galet, det som pågår i Frankrike!

Paris, Akt 35, bild från video av frilansfilmare: tårgas mot demonstranter, Rue de Charenton.

Detta är Akt 35 såsom jag upplevde den. Andra kan ha en annan bild beroende på var i demonstrationståget man befann sig.

Live-inspelning, okommenterad (19.33) av La mule du Pape: ”Gilets Jaunes, Acte 35: Paris ne se rendra pas”

https://www.youtube.com/watch?v=8HXFrYNbNUU&fbclid=IwAR0Er7gMcl7wKKNCHnT8fYjfxjU_0S-4k816KUS2yTaShjANi-WHWV9fs-s

Live-inspelning, okommenterad (45.00), från Akt 35:
https://www.youtube.com/watch?v=cQ1GakwTMmA


Specialakt, 14 juli, Paris (vittnesmål)

Inför nationaldagen 2019 hade gulvästgrupperna gått ut med en internationell uppmaning om att samlas i publiken vid paraden på Champs-Elysées för att visa rörelsens missnöje med president Macrons politik.

Turerna var många och diskussionerna heta om hur denna “specialakt” skulle utformas och inte ens på morgonen före militärparaden visste gulvästarna exakt vilken strategi som var lämpligast. Men ett var iallafall säkert, och det var att det inte skulle vara någon idé att försöka ta med sig neonvästar dit. Poliskontroller med obligatorisk genomsökning av väskor var att vänta. Ett antal personer dristade sig dock till att stoppa gula ballonger i fickan innan de smälte in i folkmassan på Champs-Elysées. I demonstranternas ögon visade det sig sedan vara en framgångsrik taktik att lämna neonvästarna hemma.

Så var det dags för den stora paraden längs avenyn fram till Triumfbågen. När Macron passerade blev han högljutt utbuad. Detta hördes i direktsändning i såväl fransk som utländsk media, vilket var syftet med aktionen. Sedan sjöng gulvästarna sina kampsånger, de få som hade ballonger viftade med dem och polisen ingrep genast. Under förmiddagen togs flera av rörelsens frontfigurer in i polisförvar samtidigt som ett stort antal gulvästar sattes på en buss och kördes till en av polisens uppsamlingsplatser i Paris.

De gulvästar som inte befann sig i publiken under paraden grupperade sig i omgivande kvarter, hela tiden utan sina neonvästar. Manifestationer uppstod spontant med stundtals intensiva möten med ordningsstyrkorna.

Slutligen, efter paradens slut, sökte sig samtliga demonstranter mot Champs-Elysées där de grupperades med hjälp av sånger och slagord. Turisterna såg sig om i en blandning av chock, förundran och nyfikenhet och många filmade vad som pågick. Det dröjde inte länge förrän de första barrikaderna drogs ihop, nu med hjälp av de avspärrningar som polisen själv ställt dit och använt under förmiddagens parad. Ordningsstyrkorna svarade genast med tårgas, vilket fick många turister av bege sig därifrån. Viss vandalism uppstod. När Black Block gjorde entré på avenyn möttes de med applåder.

Foto: Lille Insurgée, 14 juli, 2019

Sevärd länk om nationaldagen:

https://www.rt.com/news/464136-people-boo-macron-parade/

Rapport om rättslig repression av gula västarna

Publicerat av La mule du pape, 2019-06-20

“Om mänskligheten misslyckas med att förlika rättvisa med frihet, då har den misslyckats med allt.” (A. Camus)

Det var med dessa ord som Jean-Jacques Gandini, vice ordförande i Montpelliers avdelning av Human Rights League France, inledde presskonferensen torsdagen den 20 juni 2019 utanför prefekturen i Hérault. Journalister och aktiva hade kallats till människorättsorganisationens presentation av sin senaste rapport om den rättsliga repression som drabbar gulväströrelsen.

Direktiv till allmänna åklagare

Den studie som presenterades baseras på rättsprocesser mellan 29 december 2018 och 18 mars 2019. Målsättningen är att beskriva hur rättsväsendet i Montpellier har behandlat det stora antalet fall med gula västar som gripits vid demonstrationer. Human Rights League France låter påminna om den skrivelse som utfärdades av kanslersrätten den 22 november 2018, alltså mindre än en vecka efter gulväströrelsens första akt, och som rekommenderar samtliga republikens åklagare (statens representant i rättsliga ärenden) att “upprätthålla en specifik organisation som kan komma att övergå i permanent instans för hantering av lagöverträdelser i samband med proteströrelsen kallad ‘gula västarna’.” Det man hänvisar till i skrivelsen är förfarandet runt ett annat cirkulär från 2016 i samband med de våldsamma demonstrationerna mot nya arbetslagstiftningen och som rekommenderade reaktionsförmåga i det offentligas agerande, med ett “snabbt och systematiskt rättsligt svar”.

Human Rights League France pekar på en bred tillämpning av “snabbprocesser”, ett förfarande som ökat kraftigt sedan början av 2000-talet. “Denna sorts process pågår vanligtvis i ungefär en halvtimme och 70% av de påföljder som utdelas är fängelsestraff, som alltid, åtminstone delvis, ska avtjänas på sluten anstalt. Detta är 8 gånger mer än för vanliga rättsprocesser”. Dessutom tar rapporten upp den i mycket hög grad utnyttjade paragraf 222.14.2 i (franska, ndtr.) straffbalken, en paragraf som tillämpas i 63% av processerna i Montpellier, och som därmed blir en symbol för ett förutsägbart rättsväsende.

Avskräcka gula västarna från att demonstrera

Att just avskräcka anses syftet med denna paragraf, definierad som “att en person medvetet deltagit i en grupp, om så tillfälligt, för att med en eller flera handlingar förbereda avsiktligt våld mot person eller vandalisering av egendom”. Påföljden kan bli fängelse i ett år och böter på 15 000 euro. Man kan således döma en demonstrant bara på grund av att denne varit närvarande vid en demonstration där våld och vandalisering begåtts eller begås, och detta även om demonstranten i fråga inte själv har deltagit.

Human Rights League France påtalar även åklagarnas systematiska bruk av tilläggsstraff som förbjuder personer att ytterligare delta i demonstration (i upp till tre år) eller vistas i staden (i upp till fem år). “Detta förbud visar tydligt en önskan att göra starkt avtryck på de åtalade, tillräckligt starkt för att avskräcka dem från att demonstrera för resten av livet… “

Rapporten konstaterar även att den typiska profilen för dömda gulvästar skiljer sig från den bild som sprids i massmedia. “En stor majoritet av de dömda har ett prickfritt straffregister och många av dem har arbete.” Trots detta har det utfärdats ett stort antal fängelsestraff, i synnerhet med villkorlig dom, helt utan åtskillnad.

Hela rapporten går att finna i länken nedan.

https://lamuledupape.com/2019/06/20/la-ldh-presente-son-rapport-sur-la-repression-judiciaire-des-gilets-jaunes/?fbclid=IwAR0R2ViftqVFBo6vmlMJ0nXB4cVW_BQNswlMhL3rYaqoATUF8nXmR_Y8A1U

Vittnesmål: Bordeaux, Akt 32, 22 juni

Resultatet av denna demonstration hade verkligen kunnat bli positivt. Men i syfte att få bort demonstrationståget från stadskärnan hade prefekturen gett oss ett riktigt skamligt vägförslag. Detta gjorde att mer än två tusen modiga gulvästar begav sig till Rue Ste Catherine för en glad parad vars broderliga stämning påminde om glädjen i de allra första demonstrationerna.

Tyvärr slog polisens repression än en gång till mot de fredliga demonstranterna. Det började med kontroller redan innan demonstrationståget gav sig iväg. M och A, två kvinnliga medlemmar i vårt kollektiv, stängdes in med andra kamrater i ett polisblockage där de tvingades uppge sin identitet. När M frågade varför hon än en gång blev kontrollerad (detta var åttonde gången) svarade polismannen: ”För att ni är här!” Vilket motiv!

Senare, när det glada demonstrationståget vandrade längs floden Garonne för att vinka till turisterna, gick oordningsstyrkorna i kontakt med folkmängden i våldsamma ingripanden. Resultat: fyra personer stoppades. En av dem fick nyckelbenet brutet.

Sedan förvärrade BAC-styrkorna sitt redan dåliga dagsresultat genom att fortsatta slå omkring sig, i synnerhet mot dem som filmade (enligt fransk lag har vem som helst rätt att filma/fotografera ordningspolis i tjänst, ndtr.). Resultat: minst två personer skadades. En av dessa var S som fick armen bruten på tre ställen efter ett fruktansvärt batongslag. Han hade satt upp armen för att skydda ansiktet. Man törs inte ens tänka på vilka skadorna hade blivit av ett sådant slag om han inte offrat armen för att rädda huvudet.

Idag står vi alltså med kluvna känslor, dels i glädje över en lyckad demonstration, men också i vrede inför en repression som aldrig tycks upphöra! Regeringen borde skämmas! Den förtrycker oss och vägrar lyssna till våra krav! Tusen gånger ”bravo” till de modiga gulvästar som fortsätter demonstrera under osäkra förhållanden, fortsätter ockupera rondeller, att öppna vägtullstationer, att genomföra olika sorters aktioner, och hela tiden fortsätta kräva mer social, skattemässig och miljömässig rättvisa! Bravo till alla dem som fortsätter, såväl i Bordeaux som på andra orter, trots denna orättvisa repression!

Vi är stolta över att gå vid er sida varje vecka! Vi kommer fortsätta erbjuda juridiska råd, att göra er sällskap för att lämna in klagomål eller när ni ställs inför domstol. Precis som ni kommer vi aldrig ge upp! Vi får bara det vi tar!

Gatan tillhör oss, resten kommer sen, med tålamod och med broderlig kamp! Hasta la victoria siempre! Ett enat folk kan aldrig besegras!

Le Collectif Contre Les Abus Policiers – C.L.A.P33 (ung. « Kollektivet mot polisens kränkning”)

TÉMOIGNAGE

Bordeaux – Acte XXXII 

Le bilan de la cette manifestation aurait pu être vraiment positif.
La quasi totalité des manifestant-e-s ayant refusé de suivre le parcours honteux déposé en Préfecture et n’ayant d’autre but que de nous éloigner du centre-ville, plus de 2000 courageux Gilets Jaunes se sont retrouvés rue Ste Catherine pour un défilé joyeux où l’esprit de fraternité avait le goût sucré des toutes première manifestations.

Hélas la répression policière s’est de nouveau abattue sur des manifestant-e-s pacifiques.

Cela a commencé par des contrôles avant même le départ du cortège. Myriam et Amalia, membres de notre collectif, se sont vues nassées, avec d’autres camarades, et leur identité relevée. Quand Myriam a demandé pourquoi elle était de nouveau contrôlée (cela fait au moins 8 fois que cela arrive), la réponse du policier fut : ”Parce que vous êtes là”. En effet sacré motif !

Plus tard, alors que le cortège festif suivait les bords de Garonne pour faire un coucou aux touristes, les force du désordre ont foncé sur la foule et procédé à de violentes interpellations. 
Bilan, quatre personnes interpellées dont une a eu la clavicule cassée.

Tabassant sans ménagement autour d’eux et particulièrement les gens qui les filmaient, la B.A.C a encore alourdi son mauvais score.
Bilan, deux personnes au moins ont été blessées dont Stéphane dont le bras s’est brisé en trois sous un terrible de matraque, bras qu’il avait mis en avant pour se protéger le visage. On n’ose imaginer les dégâts qu’aurait provoqué un tel coup si Stéphane n’avait pas sacrifié son bras pour sauver sa tête!

Aujourd’hui donc, nous voilà déchirés entre la réjouissance d’une manifestation réussie et la colère que nous procure cette répression qui semble ne jamais vouloir s’arrêter !

Honte à ce gouvernement qui nous opprime et reste sourd à nos revendications !
Mille bravos aux courageux Gilets Jaunes qui, malgré cette inique répression, continue, à Bordeaux et ailleurs, à défiler dans l’insécurité, à occuper les ronds-points, à ouvrir des péages, à mener toutes sortes d’actions sans se résigner jamais à exiger plus de justice sociale, fiscale et climatique !

Nous sommes fiers de marcher chaque semaine à vos côtés !
Nous continuerons à vous prodiguer des conseils juridiques, à vous accompagner dans vos démarches pour vos dépôts de plainte ou lorsque vous êtes poursuivi-e-s devant les tribunaux.

Comme vous, on ne lâchera rien !
Nous n’aurons que ce que nous saurons prendre !

La rue est à nous, le reste suivra au bout de notre patience, au bout de nous luttes fraternelles !
Hasta la victoria siempre !
Un peuple uni ne sera jamais vaincu !

Le collectif Contre Les Abus Policiers – C.L.A.P33
Bordeaux

Ny fart för rörelsen?

Lördagen den 22 juni var utsedd till en dag av landsomfattande ekonomisk blockad samt av nymobilisering för rörelsen. På morgonen gick frontfigurerna ut med en presskommuniké (se nedan) där de förklarade varför gula västarna har för avsikt att fortsätta mobilisera, samt på vilket sätt.

Under dagen kunde man sedan följa ett stort antal grupper över hela Frankrike som alla tog egna initiativ, utifrån möjlighet och upptagningsområde, för att genomföra sina aktioner.  Variationen var stor men de vanligaste var:

  • vägtullstationer som öppnats för gratis passage (frontfigur J. Rodrigues nämner siffran 60 st), samt blockage av:
  • motorvägar och långtradare, även vid flera gränser
  • rondeller och bensinstationer
  • utvalda butiker i en aktion mot “skattefusk”
  • infarterna till Paris
  • tågstation Gare de Lyon i Paris
  • raffinaderiet i Bassens

Bland de mest spektakulära var nog ändå aktionen utanför Disneyland som lyckades åstadkomma gratis parkering för ett stort antal besökare.

Samtidigt pågick även demonstrationer i stadskärnor, varav främst de i Toulouse, Bordeaux och Marseille bemöttes med sedvanlig repression i form av tårgas, vattenkanoner, närkontakt från polis, samt polisförvar. Vissa demonstrationståg valde att ta en annan väg än den de sökt tillstånd för. /Kommentar: Y. H.


Vägtullstation i Toulouse
Motorvägsblockage
22 juni 2019: Gratis parkering på Disneyland


Marseille, 22 juni: bara en av många bilder på en hur en polisman ur ordningsstyrkorna kan klä sig: civila kläder, T-shirt med texten “Gatan, det är vi”, ingen identifikation (vilket alla i ordningsstyrkorna ska bära). Vissa börjar även maskera sig.

Presskommuniké Gilets Jaunes, publicerad 22 juni, 2019

(Följande översättning är en något förkortad version av den ursprungliga)

“Gulväströrelsen har gett oss möjlighet att kasta ljus över brister i vårt samhälle, brister som en del människor redan i flera år känt till och fördömt. Den har gett kraft och mod till alla dem som inte vågat säga nej till odrägliga arbetsförhållanden och svåra levnadsvillkor, och den har möjliggjort dialog om ämnen som hittills ignorerats. Åt dem som redan kämpat har den gett kraft att fortsätta. Den har också tillåtit människor som på grund av sina olikheter aldrig tidigare umgåtts att nu arbeta tillsammans runt olika samhällsprojekt, som till exempel autonomi inom alla tänkbara områden (media, lantbruk, solidaritet etc.), eller inom ämnen vars syfte är att nå rättvisa efter den hårda repression rörelsen fått utstå ända sedan starten.

En aktion har inletts vid Internationella brottmålsdomstolen i syfte att ställa presidenten och inrikesministern till svars. Låt oss även påminna om att IGPN (Inspection générale de la police nationale, ung. “Nationella polisens allmänna inspektion”, ndtr.), som har inkallats vid ett flertal tillfällen, förnekar existensen av “polisvåld”. Mer korrekt innefattar detta uttryck: skrämsel, maktmissbruk, hotelser, repression, attacker, räder, illegala kontroller, mordförsök och olämplig kroppsberöring. Man måste antingen ha upplevt det själv eller ha sett det för att kunna tro på det. Och för att kunna acceptera ett icke-neutralt och icke självständigt organ – polisen som utreder polisen – krävs det att man är en person som inte bryr sig nämnvärt om maktfördelning.

I flera månaders tid har vi demonstrerat, träffat förtroendevalda, skrivit petitioner, debatterat, såväl medborgare emellan som officiellt, först och främst i TV-studios, med aktörer inom samtliga områden. Under hela denna tid har vi blivit hånade, ignorerade, förlöjligade, bevakade, övervakade, censurerade på sociala medier, gjorda till måltavlor och attackerade av inrikesministern via ordningsstyrkorna.

Låt oss påminna om rörelsens krav:

  1. En djupgående förändring av det politiska systemet.
  2. Rättvisa, såväl skattemässig som social.
  3. En förstärkning av allmän service.
  4. Tillförlitliga ekologiska åtgärder för bevarandet av vår miljö.

Detaljerna runt de föreslagna åtgärderna går att hitta utan kostnad på “VRAI DEBAT”, en plattform som ignoreras av regeringen och de stora medierna, en plattform vars existens de vägrar erkänna, och vars förslag de därmed vägrar ta till sig.”

(…)

“Det är därför vi kommer upprätthålla vår mobilisering, antingen inom ramen för gulväströrelsen, eller i form av civil olydnad, initierad av organisationerna inom Défense de l’environnement (ung. ‘Försvaret av miljön’, ndtr.)

Det är därför vi kommer skapa våra egna organ för medborgerlig kontroll, våra egna media, vårt eget kretslopp för lantbruksprodukter och våra egna institutioner för etiskt sparande.

I enlighet med bilden av gulväströrelsen, som är och förblir en folklig, partipolitiskt obunden och icke-facklig rörelse, kommer vi därför också skapa en gemensam bas, ett kraftfullt organ för kollektiv opposition som inte kommer kunna ignoreras och som ska försvara medborgarnas intressen och gemensamma tillgångar (allmänna tillgångar, allmän service och miljö).

Faktum är att, inför en politisk elit som tar sig rätten att sälja allmänna tillgångar som till exempel ADP (Aéroports de Paris, ndtr.), måste vi reagera och protestera med full kraft.”

Sedan följer en lista över sommarens och höstens största event. Sista punkten i detta program:

“Om det efter ett år av kamp inte kommit några politiska svar:

17 november 2019 = 17 aktioner av civil olydnad riktade mot CAC40 (40 aktier noterade på Parisbörsen, ndtr.) över hela landet.

Undertecknat av bl.a.: Priscilla Ludovsky, Jérôme Rodrigues, Nathanaël Rampht, Thomas Miraflor, Julien Parente, Maxime Nicolle, Gilets Jaunes Union IDF.”



Le Média (video): ”Gilets jaunes” – 2000-talets revolutionärer

En poetisk videobetraktelse av Le Média TV, inspirerad av Victor Hugo.

De ville få slut på förtryck, tyranni och bredsvärd. De sökte frihet, jämlikhet, broderskap och bröd åt alla. De verkade vara barbarer, men de var befriare.

Vildingar… låt oss förklara detta ord. Dessa sträva män i skapelsedagar av revolutionärt kaos, i trasor, vrålande, rasande, stridsklubban lyft, piken högt, i attack mot ett ålderdomligt omskakat Paris… vad ville dom?

De ville få slut på förtryck, tyranni och bredsvärd. Istället arbete åt alla, utbildning för barnen, ett milt samhälle för kvinnan. De sökte frihet, jämlikhet, broderskap, bröd åt alla, ideal åt alla, ett Eden åt världen… och så framsteg, detta heliga ting, framsteg, goda och ljuva… och de krävde dem obändigt, pressade sig in i det sista, utom sig själva, halvnakna, vrålande, med stridsklubban i hand. Visst, de var vildingar, men civilisationens vildingar. Det var med vrede de krävde sin rätt. De önskade, om så med skräck och bävan, att tvinga in mänskligheten i paradiset. De verkade vara barbarer, men de var befriare. De krävde ljuset med nattens mask. När vi betraktar dessa rasande män är vi eniga om att de är skrämmande, men rasande och skrämmande, i det godas namn.

Det finns andra män… leende, broderade, förgyllda, dekorerade, glimrande, i strumpor av silke, med vita fjädrar, gula handskar och lackskor… samlade runt ett sammetsbord i hörnet vid en öppen brasa, sådana som milt insisterar på att vårda och upprätthålla det förgångna, det medeltida, den gudomliga rätten, precis som fanatism, okunskap, slaveri, dödsstraff och krig… sådana som förfinat och med låg röst hyllar sabel, bål och schavott.

Men vi, om vi tvingas välja mellan civilisationens barbarer och barbariets civiliserade, då väljer vi barbarerna.


Repressionen mot gulväströrelsen: “Kommer sätta spår i en hel generation.”

Följande inlägg är en sammanfattning av en intervju gjord med journalisten David Dufresne, ursprungligen publicerad i Le Monde, 2019-01-16 (se länk). Trots att intervjun gjordes för fem månader sedan är den fortfarande högaktuell (se färsk statistik nedan).

Hjärnblödning hos en 47-årig man, ansiktstrauma på en demonstrant i Toulouse, en pannskada på en gymnasieelev… redan i januari 2019 kunde David Dufresne räkna åtminstone etthundra allvarligt skadade. Av dessa var det ungefär femton personer som mist ett öga, och flera som blivit av med en hand. Men han får även in vittnesmål om hot och förolämpning från polismän, eller om mobiltelefoner som blivit förstörda av ordningsstyrkorna. Dufresne är den journalist som samlar in vittnesmål om polisiära misstag som observerats under gula västarnas demonstrationer och han fördömer “den politiska och mediala förnekelsen” av detta våld.

Vad är det som är så unikt med upprätthållande av ordning i Frankrike?

Under lång tid ansågs Frankrike mästare på upprätthållande av allmän ordning, och det av en mycket enkel anledning: det är ett land med ovanligt mycket demonstrationer. Polisen har alltså fått mycket träning, och brukade oftast nöja sig med att visa sin styrka utan att göra bruk av den. Men detta är numera en myt. Sedan tio år tillbaka har upprätthållandet av ordning blivit brutalt och extremt offensivt med poliser som går i närkontakt.

Tyska och engelska ordningsstyrkor använder sig mer av dialog med demonstranter för att undvika eskalering, medan de franska har gjort ett rakt motsatt val. Resultatet av detta är att, under tiden från starten av rörelsen i mitten av november till då intervjun gjordes i mitten av januari, var det tvåtusen gulvästdemonstranter som skadades.

Frankrike använder till exempel vapen som inte är tillåtna på andra platser i Europa för den här sortens ingripanden, vapen som av vissa tillverkare ses som krigsmateriel: LBD, eller “flashball”, och granaten GLI-F4, som innehåller en liten dos TNT med tillräcklig kraft att slita sönder en hand.

Vad anser Dufresne om tystnaden runt det polisiära våldet?

Idag är det inte bara tystnad, säger han, utan ren förnekelse. När inrikesminister Castaner i januari uttryckte det som att “det finns ingen polis som har attackerat en gulväst”, då står vi inför en ren lögn från statens sida. Det förekommer definitivt allvarligt polisvåld.

En annan allvarlig aspekt av våldet är den mediala tystnad som råder och som gör att polisen kan tillåta sig mer än om det hade talats om det i media. Den politiska och mediala förnekelsen är antirepublikansk.

Vad är sambandet mellan politik och upprätthållande av allmän ordning?

Sambandet förklaras med det historiska perspektivet. Frankrike är ett land som präglats av politisk protest. På nationaldagen firar man övertagandet av Bastiljen, vilket var ett uppror. För att upprätthålla allmän ordning följer polisen politiska order. Det är prefekterna, alltså staten, som beslutar hur ordningsstyrkorna ska användas, och tar order från inrikesministeriet, som i sin tur får order från presidentpalatset.

Det är alltså ett politiskt val att ge ett hårt svar på gula västarnas demonstrationer. Staten tvingas sätta in poliser som inte är utbildade i upprätthållande av ordning, utan som normalt sett används mot kriminella. För dem består folkmassan av brottslingar. Detta är bland det viktigaste för att förstå det stora antalet allvarligt skadade.

Hur har upprätthållandet av ordning förändrats under “gulvästkrisen”?

Det går mot konfrontation och är alltså extremt farligt. Det kommer sätta spår i en hel generation. Alla de som demonstrerar idag kommer att minnas denna polisiära repression som rent ut sagt är fruktansvärd.

Outbildade polismän, farliga vapen, trötta ordningsstyrkor, krigiska uttalanden från politiker och inrikesminister Castaners förnekelse – allt detta blir en explosiv cocktail. Vi har nått en helt ny nivå i antal kontroller, personer satta i förvar, skott och mobila polisstyrkor.

Det är uppenbart att lösningen måste komma via politiken, inte genom repression. Varenda lördag ger sig folk ut för att demonstrera trots att de vet att de kan mista ett öga. Men trots att allt görs för att skrämma bort dem från demonstrationerna så kommer de iallafall!

Statistik (David Dufresne) 2019-05-17:

  • 795 rapporter om polisiärt våld mot gula västar
  • 1 avliden
  • 286 skador i huvudet
  • 24 som mist ett öga
  • 5 som mist en hand

Le Monde:

https://www.lemonde.fr/societe/article/2019/01/16/violences-policieres-on-est-dans-le-mensonge-d-etat_5409824_3224.html?fbclid=IwAR3JcPZ6HNarNzkJlwJw1RAwA0dYqbzyJm3ZkchIz4xggkWVQY2O0iMMmkA

Mediapart:

https://www.mediapart.fr/biographie/david-dufresne