Rapport om rättslig repression av gula västarna

Publicerat av La mule du pape, 2019-06-20

“Om mänskligheten misslyckas med att förlika rättvisa med frihet, då har den misslyckats med allt.” (A. Camus)

Det var med dessa ord som Jean-Jacques Gandini, vice ordförande i Montpelliers avdelning av Human Rights League France, inledde presskonferensen torsdagen den 20 juni 2019 utanför prefekturen i Hérault. Journalister och aktiva hade kallats till människorättsorganisationens presentation av sin senaste rapport om den rättsliga repression som drabbar gulväströrelsen.

Direktiv till allmänna åklagare

Den studie som presenterades baseras på rättsprocesser mellan 29 december 2018 och 18 mars 2019. Målsättningen är att beskriva hur rättsväsendet i Montpellier har behandlat det stora antalet fall med gula västar som gripits vid demonstrationer. Human Rights League France låter påminna om den skrivelse som utfärdades av kanslersrätten den 22 november 2018, alltså mindre än en vecka efter gulväströrelsens första akt, och som rekommenderar samtliga republikens åklagare (statens representant i rättsliga ärenden) att “upprätthålla en specifik organisation som kan komma att övergå i permanent instans för hantering av lagöverträdelser i samband med proteströrelsen kallad ‘gula västarna’.” Det man hänvisar till i skrivelsen är förfarandet runt ett annat cirkulär från 2016 i samband med de våldsamma demonstrationerna mot nya arbetslagstiftningen och som rekommenderade reaktionsförmåga i det offentligas agerande, med ett “snabbt och systematiskt rättsligt svar”.

Human Rights League France pekar på en bred tillämpning av “snabbprocesser”, ett förfarande som ökat kraftigt sedan början av 2000-talet. “Denna sorts process pågår vanligtvis i ungefär en halvtimme och 70% av de påföljder som utdelas är fängelsestraff, som alltid, åtminstone delvis, ska avtjänas på sluten anstalt. Detta är 8 gånger mer än för vanliga rättsprocesser”. Dessutom tar rapporten upp den i mycket hög grad utnyttjade paragraf 222.14.2 i (franska, ndtr.) straffbalken, en paragraf som tillämpas i 63% av processerna i Montpellier, och som därmed blir en symbol för ett förutsägbart rättsväsende.

Avskräcka gula västarna från att demonstrera

Att just avskräcka anses syftet med denna paragraf, definierad som “att en person medvetet deltagit i en grupp, om så tillfälligt, för att med en eller flera handlingar förbereda avsiktligt våld mot person eller vandalisering av egendom”. Påföljden kan bli fängelse i ett år och böter på 15 000 euro. Man kan således döma en demonstrant bara på grund av att denne varit närvarande vid en demonstration där våld och vandalisering begåtts eller begås, och detta även om demonstranten i fråga inte själv har deltagit.

Human Rights League France påtalar även åklagarnas systematiska bruk av tilläggsstraff som förbjuder personer att ytterligare delta i demonstration (i upp till tre år) eller vistas i staden (i upp till fem år). “Detta förbud visar tydligt en önskan att göra starkt avtryck på de åtalade, tillräckligt starkt för att avskräcka dem från att demonstrera för resten av livet… “

Rapporten konstaterar även att den typiska profilen för dömda gulvästar skiljer sig från den bild som sprids i massmedia. “En stor majoritet av de dömda har ett prickfritt straffregister och många av dem har arbete.” Trots detta har det utfärdats ett stort antal fängelsestraff, i synnerhet med villkorlig dom, helt utan åtskillnad.

Hela rapporten går att finna i länken nedan.

https://lamuledupape.com/2019/06/20/la-ldh-presente-son-rapport-sur-la-repression-judiciaire-des-gilets-jaunes/?fbclid=IwAR0R2ViftqVFBo6vmlMJ0nXB4cVW_BQNswlMhL3rYaqoATUF8nXmR_Y8A1U

Vittnesmål: Bordeaux, Akt 32, 22 juni

Resultatet av denna demonstration hade verkligen kunnat bli positivt. Men i syfte att få bort demonstrationståget från stadskärnan hade prefekturen gett oss ett riktigt skamligt vägförslag. Detta gjorde att mer än två tusen modiga gulvästar begav sig till Rue Ste Catherine för en glad parad vars broderliga stämning påminde om glädjen i de allra första demonstrationerna.

Tyvärr slog polisens repression än en gång till mot de fredliga demonstranterna. Det började med kontroller redan innan demonstrationståget gav sig iväg. M och A, två kvinnliga medlemmar i vårt kollektiv, stängdes in med andra kamrater i ett polisblockage där de tvingades uppge sin identitet. När M frågade varför hon än en gång blev kontrollerad (detta var åttonde gången) svarade polismannen: ”För att ni är här!” Vilket motiv!

Senare, när det glada demonstrationståget vandrade längs floden Garonne för att vinka till turisterna, gick oordningsstyrkorna i kontakt med folkmängden i våldsamma ingripanden. Resultat: fyra personer stoppades. En av dem fick nyckelbenet brutet.

Sedan förvärrade BAC-styrkorna sitt redan dåliga dagsresultat genom att fortsatta slå omkring sig, i synnerhet mot dem som filmade (enligt fransk lag har vem som helst rätt att filma/fotografera ordningspolis i tjänst, ndtr.). Resultat: minst två personer skadades. En av dessa var S som fick armen bruten på tre ställen efter ett fruktansvärt batongslag. Han hade satt upp armen för att skydda ansiktet. Man törs inte ens tänka på vilka skadorna hade blivit av ett sådant slag om han inte offrat armen för att rädda huvudet.

Idag står vi alltså med kluvna känslor, dels i glädje över en lyckad demonstration, men också i vrede inför en repression som aldrig tycks upphöra! Regeringen borde skämmas! Den förtrycker oss och vägrar lyssna till våra krav! Tusen gånger ”bravo” till de modiga gulvästar som fortsätter demonstrera under osäkra förhållanden, fortsätter ockupera rondeller, att öppna vägtullstationer, att genomföra olika sorters aktioner, och hela tiden fortsätta kräva mer social, skattemässig och miljömässig rättvisa! Bravo till alla dem som fortsätter, såväl i Bordeaux som på andra orter, trots denna orättvisa repression!

Vi är stolta över att gå vid er sida varje vecka! Vi kommer fortsätta erbjuda juridiska råd, att göra er sällskap för att lämna in klagomål eller när ni ställs inför domstol. Precis som ni kommer vi aldrig ge upp! Vi får bara det vi tar!

Gatan tillhör oss, resten kommer sen, med tålamod och med broderlig kamp! Hasta la victoria siempre! Ett enat folk kan aldrig besegras!

Le Collectif Contre Les Abus Policiers – C.L.A.P33 (ung. « Kollektivet mot polisens kränkning”)

TÉMOIGNAGE

Bordeaux – Acte XXXII 

Le bilan de la cette manifestation aurait pu être vraiment positif.
La quasi totalité des manifestant-e-s ayant refusé de suivre le parcours honteux déposé en Préfecture et n’ayant d’autre but que de nous éloigner du centre-ville, plus de 2000 courageux Gilets Jaunes se sont retrouvés rue Ste Catherine pour un défilé joyeux où l’esprit de fraternité avait le goût sucré des toutes première manifestations.

Hélas la répression policière s’est de nouveau abattue sur des manifestant-e-s pacifiques.

Cela a commencé par des contrôles avant même le départ du cortège. Myriam et Amalia, membres de notre collectif, se sont vues nassées, avec d’autres camarades, et leur identité relevée. Quand Myriam a demandé pourquoi elle était de nouveau contrôlée (cela fait au moins 8 fois que cela arrive), la réponse du policier fut : ”Parce que vous êtes là”. En effet sacré motif !

Plus tard, alors que le cortège festif suivait les bords de Garonne pour faire un coucou aux touristes, les force du désordre ont foncé sur la foule et procédé à de violentes interpellations. 
Bilan, quatre personnes interpellées dont une a eu la clavicule cassée.

Tabassant sans ménagement autour d’eux et particulièrement les gens qui les filmaient, la B.A.C a encore alourdi son mauvais score.
Bilan, deux personnes au moins ont été blessées dont Stéphane dont le bras s’est brisé en trois sous un terrible de matraque, bras qu’il avait mis en avant pour se protéger le visage. On n’ose imaginer les dégâts qu’aurait provoqué un tel coup si Stéphane n’avait pas sacrifié son bras pour sauver sa tête!

Aujourd’hui donc, nous voilà déchirés entre la réjouissance d’une manifestation réussie et la colère que nous procure cette répression qui semble ne jamais vouloir s’arrêter !

Honte à ce gouvernement qui nous opprime et reste sourd à nos revendications !
Mille bravos aux courageux Gilets Jaunes qui, malgré cette inique répression, continue, à Bordeaux et ailleurs, à défiler dans l’insécurité, à occuper les ronds-points, à ouvrir des péages, à mener toutes sortes d’actions sans se résigner jamais à exiger plus de justice sociale, fiscale et climatique !

Nous sommes fiers de marcher chaque semaine à vos côtés !
Nous continuerons à vous prodiguer des conseils juridiques, à vous accompagner dans vos démarches pour vos dépôts de plainte ou lorsque vous êtes poursuivi-e-s devant les tribunaux.

Comme vous, on ne lâchera rien !
Nous n’aurons que ce que nous saurons prendre !

La rue est à nous, le reste suivra au bout de notre patience, au bout de nous luttes fraternelles !
Hasta la victoria siempre !
Un peuple uni ne sera jamais vaincu !

Le collectif Contre Les Abus Policiers – C.L.A.P33
Bordeaux

Ny fart för rörelsen?

Lördagen den 22 juni var utsedd till en dag av landsomfattande ekonomisk blockad samt av nymobilisering för rörelsen. På morgonen gick frontfigurerna ut med en presskommuniké (se nedan) där de förklarade varför gula västarna har för avsikt att fortsätta mobilisera, samt på vilket sätt.

Under dagen kunde man sedan följa ett stort antal grupper över hela Frankrike som alla tog egna initiativ, utifrån möjlighet och upptagningsområde, för att genomföra sina aktioner.  Variationen var stor men de vanligaste var:

  • vägtullstationer som öppnats för gratis passage (frontfigur J. Rodrigues nämner siffran 60 st), samt blockage av:
  • motorvägar och långtradare, även vid flera gränser
  • rondeller och bensinstationer
  • utvalda butiker i en aktion mot “skattefusk”
  • infarterna till Paris
  • tågstation Gare de Lyon i Paris
  • raffinaderiet i Bassens

Bland de mest spektakulära var nog ändå aktionen utanför Disneyland som lyckades åstadkomma gratis parkering för ett stort antal besökare.

Samtidigt pågick även demonstrationer i stadskärnor, varav främst de i Toulouse, Bordeaux och Marseille bemöttes med sedvanlig repression i form av tårgas, vattenkanoner, närkontakt från polis, samt polisförvar. Vissa demonstrationståg valde att ta en annan väg än den de sökt tillstånd för. /Kommentar: Y. H.


Vägtullstation i Toulouse
Motorvägsblockage
22 juni 2019: Gratis parkering på Disneyland


Marseille, 22 juni: bara en av många bilder på en hur en polisman ur ordningsstyrkorna kan klä sig: civila kläder, T-shirt med texten “Gatan, det är vi”, ingen identifikation (vilket alla i ordningsstyrkorna ska bära). Vissa börjar även maskera sig.

Presskommuniké Gilets Jaunes, publicerad 22 juni, 2019

(Följande översättning är en något förkortad version av den ursprungliga)

“Gulväströrelsen har gett oss möjlighet att kasta ljus över brister i vårt samhälle, brister som en del människor redan i flera år känt till och fördömt. Den har gett kraft och mod till alla dem som inte vågat säga nej till odrägliga arbetsförhållanden och svåra levnadsvillkor, och den har möjliggjort dialog om ämnen som hittills ignorerats. Åt dem som redan kämpat har den gett kraft att fortsätta. Den har också tillåtit människor som på grund av sina olikheter aldrig tidigare umgåtts att nu arbeta tillsammans runt olika samhällsprojekt, som till exempel autonomi inom alla tänkbara områden (media, lantbruk, solidaritet etc.), eller inom ämnen vars syfte är att nå rättvisa efter den hårda repression rörelsen fått utstå ända sedan starten.

En aktion har inletts vid Internationella brottmålsdomstolen i syfte att ställa presidenten och inrikesministern till svars. Låt oss även påminna om att IGPN (Inspection générale de la police nationale, ung. “Nationella polisens allmänna inspektion”, ndtr.), som har inkallats vid ett flertal tillfällen, förnekar existensen av “polisvåld”. Mer korrekt innefattar detta uttryck: skrämsel, maktmissbruk, hotelser, repression, attacker, räder, illegala kontroller, mordförsök och olämplig kroppsberöring. Man måste antingen ha upplevt det själv eller ha sett det för att kunna tro på det. Och för att kunna acceptera ett icke-neutralt och icke självständigt organ – polisen som utreder polisen – krävs det att man är en person som inte bryr sig nämnvärt om maktfördelning.

I flera månaders tid har vi demonstrerat, träffat förtroendevalda, skrivit petitioner, debatterat, såväl medborgare emellan som officiellt, först och främst i TV-studios, med aktörer inom samtliga områden. Under hela denna tid har vi blivit hånade, ignorerade, förlöjligade, bevakade, övervakade, censurerade på sociala medier, gjorda till måltavlor och attackerade av inrikesministern via ordningsstyrkorna.

Låt oss påminna om rörelsens krav:

  1. En djupgående förändring av det politiska systemet.
  2. Rättvisa, såväl skattemässig som social.
  3. En förstärkning av allmän service.
  4. Tillförlitliga ekologiska åtgärder för bevarandet av vår miljö.

Detaljerna runt de föreslagna åtgärderna går att hitta utan kostnad på “VRAI DEBAT”, en plattform som ignoreras av regeringen och de stora medierna, en plattform vars existens de vägrar erkänna, och vars förslag de därmed vägrar ta till sig.”

(…)

“Det är därför vi kommer upprätthålla vår mobilisering, antingen inom ramen för gulväströrelsen, eller i form av civil olydnad, initierad av organisationerna inom Défense de l’environnement (ung. ‘Försvaret av miljön’, ndtr.)

Det är därför vi kommer skapa våra egna organ för medborgerlig kontroll, våra egna media, vårt eget kretslopp för lantbruksprodukter och våra egna institutioner för etiskt sparande.

I enlighet med bilden av gulväströrelsen, som är och förblir en folklig, partipolitiskt obunden och icke-facklig rörelse, kommer vi därför också skapa en gemensam bas, ett kraftfullt organ för kollektiv opposition som inte kommer kunna ignoreras och som ska försvara medborgarnas intressen och gemensamma tillgångar (allmänna tillgångar, allmän service och miljö).

Faktum är att, inför en politisk elit som tar sig rätten att sälja allmänna tillgångar som till exempel ADP (Aéroports de Paris, ndtr.), måste vi reagera och protestera med full kraft.”

Sedan följer en lista över sommarens och höstens största event. Sista punkten i detta program:

“Om det efter ett år av kamp inte kommit några politiska svar:

17 november 2019 = 17 aktioner av civil olydnad riktade mot CAC40 (40 aktier noterade på Parisbörsen, ndtr.) över hela landet.

Undertecknat av bl.a.: Priscilla Ludovsky, Jérôme Rodrigues, Nathanaël Rampht, Thomas Miraflor, Julien Parente, Maxime Nicolle, Gilets Jaunes Union IDF.”



Le Média (video): ”Gilets jaunes” – 2000-talets revolutionärer

En poetisk videobetraktelse av Le Média TV, inspirerad av Victor Hugo.

De ville få slut på förtryck, tyranni och bredsvärd. De sökte frihet, jämlikhet, broderskap och bröd åt alla. De verkade vara barbarer, men de var befriare.

Vildingar… låt oss förklara detta ord. Dessa sträva män i skapelsedagar av revolutionärt kaos, i trasor, vrålande, rasande, stridsklubban lyft, piken högt, i attack mot ett ålderdomligt omskakat Paris… vad ville dom?

De ville få slut på förtryck, tyranni och bredsvärd. Istället arbete åt alla, utbildning för barnen, ett milt samhälle för kvinnan. De sökte frihet, jämlikhet, broderskap, bröd åt alla, ideal åt alla, ett Eden åt världen… och så framsteg, detta heliga ting, framsteg, goda och ljuva… och de krävde dem obändigt, pressade sig in i det sista, utom sig själva, halvnakna, vrålande, med stridsklubban i hand. Visst, de var vildingar, men civilisationens vildingar. Det var med vrede de krävde sin rätt. De önskade, om så med skräck och bävan, att tvinga in mänskligheten i paradiset. De verkade vara barbarer, men de var befriare. De krävde ljuset med nattens mask. När vi betraktar dessa rasande män är vi eniga om att de är skrämmande, men rasande och skrämmande, i det godas namn.

Det finns andra män… leende, broderade, förgyllda, dekorerade, glimrande, i strumpor av silke, med vita fjädrar, gula handskar och lackskor… samlade runt ett sammetsbord i hörnet vid en öppen brasa, sådana som milt insisterar på att vårda och upprätthålla det förgångna, det medeltida, den gudomliga rätten, precis som fanatism, okunskap, slaveri, dödsstraff och krig… sådana som förfinat och med låg röst hyllar sabel, bål och schavott.

Men vi, om vi tvingas välja mellan civilisationens barbarer och barbariets civiliserade, då väljer vi barbarerna.


Repressionen mot gulväströrelsen: “Kommer sätta spår i en hel generation.”

Följande inlägg är en sammanfattning av en intervju gjord med journalisten David Dufresne, ursprungligen publicerad i Le Monde, 2019-01-16 (se länk). Trots att intervjun gjordes för fem månader sedan är den fortfarande högaktuell (se färsk statistik nedan).

Hjärnblödning hos en 47-årig man, ansiktstrauma på en demonstrant i Toulouse, en pannskada på en gymnasieelev… redan i januari 2019 kunde David Dufresne räkna åtminstone etthundra allvarligt skadade. Av dessa var det ungefär femton personer som mist ett öga, och flera som blivit av med en hand. Men han får även in vittnesmål om hot och förolämpning från polismän, eller om mobiltelefoner som blivit förstörda av ordningsstyrkorna. Dufresne är den journalist som samlar in vittnesmål om polisiära misstag som observerats under gula västarnas demonstrationer och han fördömer “den politiska och mediala förnekelsen” av detta våld.

Vad är det som är så unikt med upprätthållande av ordning i Frankrike?

Under lång tid ansågs Frankrike mästare på upprätthållande av allmän ordning, och det av en mycket enkel anledning: det är ett land med ovanligt mycket demonstrationer. Polisen har alltså fått mycket träning, och brukade oftast nöja sig med att visa sin styrka utan att göra bruk av den. Men detta är numera en myt. Sedan tio år tillbaka har upprätthållandet av ordning blivit brutalt och extremt offensivt med poliser som går i närkontakt.

Tyska och engelska ordningsstyrkor använder sig mer av dialog med demonstranter för att undvika eskalering, medan de franska har gjort ett rakt motsatt val. Resultatet av detta är att, under tiden från starten av rörelsen i mitten av november till då intervjun gjordes i mitten av januari, var det tvåtusen gulvästdemonstranter som skadades.

Frankrike använder till exempel vapen som inte är tillåtna på andra platser i Europa för den här sortens ingripanden, vapen som av vissa tillverkare ses som krigsmateriel: LBD, eller “flashball”, och granaten GLI-F4, som innehåller en liten dos TNT med tillräcklig kraft att slita sönder en hand.

Vad anser Dufresne om tystnaden runt det polisiära våldet?

Idag är det inte bara tystnad, säger han, utan ren förnekelse. När inrikesminister Castaner i januari uttryckte det som att “det finns ingen polis som har attackerat en gulväst”, då står vi inför en ren lögn från statens sida. Det förekommer definitivt allvarligt polisvåld.

En annan allvarlig aspekt av våldet är den mediala tystnad som råder och som gör att polisen kan tillåta sig mer än om det hade talats om det i media. Den politiska och mediala förnekelsen är antirepublikansk.

Vad är sambandet mellan politik och upprätthållande av allmän ordning?

Sambandet förklaras med det historiska perspektivet. Frankrike är ett land som präglats av politisk protest. På nationaldagen firar man övertagandet av Bastiljen, vilket var ett uppror. För att upprätthålla allmän ordning följer polisen politiska order. Det är prefekterna, alltså staten, som beslutar hur ordningsstyrkorna ska användas, och tar order från inrikesministeriet, som i sin tur får order från presidentpalatset.

Det är alltså ett politiskt val att ge ett hårt svar på gula västarnas demonstrationer. Staten tvingas sätta in poliser som inte är utbildade i upprätthållande av ordning, utan som normalt sett används mot kriminella. För dem består folkmassan av brottslingar. Detta är bland det viktigaste för att förstå det stora antalet allvarligt skadade.

Hur har upprätthållandet av ordning förändrats under “gulvästkrisen”?

Det går mot konfrontation och är alltså extremt farligt. Det kommer sätta spår i en hel generation. Alla de som demonstrerar idag kommer att minnas denna polisiära repression som rent ut sagt är fruktansvärd.

Outbildade polismän, farliga vapen, trötta ordningsstyrkor, krigiska uttalanden från politiker och inrikesminister Castaners förnekelse – allt detta blir en explosiv cocktail. Vi har nått en helt ny nivå i antal kontroller, personer satta i förvar, skott och mobila polisstyrkor.

Det är uppenbart att lösningen måste komma via politiken, inte genom repression. Varenda lördag ger sig folk ut för att demonstrera trots att de vet att de kan mista ett öga. Men trots att allt görs för att skrämma bort dem från demonstrationerna så kommer de iallafall!

Statistik (David Dufresne) 2019-05-17:

  • 795 rapporter om polisiärt våld mot gula västar
  • 1 avliden
  • 286 skador i huvudet
  • 24 som mist ett öga
  • 5 som mist en hand

Le Monde:

https://www.lemonde.fr/societe/article/2019/01/16/violences-policieres-on-est-dans-le-mensonge-d-etat_5409824_3224.html?fbclid=IwAR3JcPZ6HNarNzkJlwJw1RAwA0dYqbzyJm3ZkchIz4xggkWVQY2O0iMMmkA

Mediapart:

https://www.mediapart.fr/biographie/david-dufresne


Vittnesmål, Montpellier, 8 juni, 2019

Jag kan inte sova! Idag var det demonstration i Montpellier efter en nationell kallelse. Jag kommer aldrig glömma det jag upplevde idag. Demonstrationståget kom iväg runt lunch, och bara 5 minuter senare kom tårgasen och LBD-skotten.

Repression och våld… barn, bebisar och mammor som var ute och handlade eller promenerade i stan men som istället hamnade i tårgasen och skrek av rädsla och smärtor. Jag skäms för vad vi fick utstå i Montpellier. Jag skäms för ordningsstyrkorna som lyder order från monster!

Personalen i stadens butiker arbetade med masker på sig eftersom gasen trängde in överallt… och förresten, ett stort tack till alla butiks- och bar/restaurangägare som släppte in oss för att vi skulle kunna undkomma detta våld… ett våld som jag inte ens vet vad jag ska kalla det!

På kaféernas terrasser satt det turister som fick skingringsgranater mot sig! En 15-åring fick ett LBD-skott i ögat på väg ut från matbutiken Monoprix… pensionärer, handikappade… alla jätterädda… street medics, som hade ett ofattbart antal skadade att ta hand om.

DET KOMMER SLUTA ILLA OM INTE FOLK ÖPPNAR ÖGONEN!

Montpellier, 8 juni, 2019

TÉMOIGNAGE, MONTPELLIER ACTE 30

Je ne peux pas dormir !!!….

Manifestation à Montpellier pour moi aujourd’hui suite à un appel national…

Ce que j’ai vécu je ne pourrai jamais l’oublier de toute ma vie !!! 😢😢😢😢😢

Départ de la manifestation à midi… 5 minutes après les tirs de gaz lacrymogènes et de LBD commencaient…

Répression, violences, des enfants et bébés gazés ainsi que leurs mamans qui faisaient leurs courses ou se promenaient en ville… Ils hurlaient de peur et de mal à cause des gaz lacrymogènes…

J’ai honte de ce que l’on a subit à Montpellier…

J ’ai honte pour les forces de l’ordre qui obéissent à des Monstres !!!…

Des employés de magasins travaillant avec des masques à gaz parce que les gaz rentraient partout…

Un grand merci d’ ailleurs aux patrons de magasins ou bars, restaurants, qui nous laissaient rentrer pour qu’ on échappe à cette violence sans nom !!!

Des touristes aux terrasses de cafés qui ont recus des grenades de désencerclement !!! un adolescent de 15 ans qui a reçu un tir de LBD dans un oeil en sortant de Monoprix…

Des personnes âgées, handicapées apeurés… les streets medics débordés par le nombre incroyable de blessés… 😢😢😢

ÇA VA FINIR MAL SI LE PEUPLE N’ OUVRE PAS LES YEUX !!!

Vilken väg för rörelsen?

Maj månad var tung för gula västarna, bland annat på grund av
hård repression från ordningsstyrkorna vid demonstrationerna. Inför en lördag valde man därför att inte söka demonstrationstillstånd, vilket man bland annat såg som ett sätt att hävda sin rätt att demonstrera. Detta resulterade i höga böter (135 euro) för ett stort antal demonstranter.

Nu pratas det mycket i grupperna om att rörelsen måste hitta nya aktionsformer istället för lördagsdemonstrationer, vilket bland annat tagit sig uttryck i att en del rondeller återtagits (sedan början av rörelsen har dessa fungerat som en kombination av protest- och samlingsyta tills demonstranterna tvingats därifrån). Senaste veckorna har vi även kunnat se att blockage har genomförts, t.ex. av ett raffinaderi och av en betalstation på en av motorvägarna, vilken tillfälligt öppnats för gratis passering.

/Kommentar: Y. H.

Raffinaderiet i La Rochelle, 2019-05-31
Vägtullstation St Arnoult, juni 2019

Varför gulväströrelsen inte upphör

Publicerat av Le Journal du dimanche, 2019-06-05

Varje vecka tappar gula västarnas gatudemonstrationer i uppslutning. Men rörelsen fortsätter. Hur ska man förklara det?

Siffrorna sjunker vecka efter vecka. Enligt inrikesministeriets beräkning var det i hela landet 9500 som demonstrerade lördagen den 1 juni, vilket är den lägsta siffran sedan rörelsens början. Gula västarna, däremot, uppger 24 000. Rörelsen försvagas och kan till och med vara på väg att slockna helt och hållet. Men nu, några dagar före Akt 30, den 8 juni, finns det fortfarande ett stort antal anhängare som inte tänker ge upp utan fortsätta samlas för aktioner. Hur ska man förklara det när gulväströrelsen verkar befinna sig i en återvändsgränd? Här är några hypoteser:

  1. Att avsluta rörelsen skulle ses som ett misslyckande

Det är nu nästan 6 månader sedan rörelsen startade. Och trots nedgången i antal demonstranter är det fortfarande tusentals som ger sig ut på gatorna varje lördag. Faktum är att dessa “veckoträffar” har varit en enande kraft för rörelsen. Alla gulvästar är inte eniga med varandra, men alla är positivt inställda till lördagsaktioner.

En annan faktor att ta med i beräkningen är att det skulle kännas som ett misslyckande att låta rörelsen upphöra. Eller som till exempel  Maxime Nicolle uttryckte det i en Facebook-live i mitten av maj: “Då när ni säger till er själva ‘jag slutar’, då är det ett misslyckande. Man kan möta tillfälliga nederlag, man kan vara lite mindre ute på gatan, man kan vara trött, man kan vara besviken, man kan tappa sugen för ett tag. Men i samma ögonblick som vi säger ‘jag slutar’, då förlorar vi.”

Ett stort antal gulvästar anser också att regeringens svar har varit alltför otillfredsställande, i synnerhet deras vägran att införa Référendum d’initiative citoyenne (RIC, ung. “folkomröstning på medborgerligt initiativ”, ndtr). Det är alltså nödvändigt att upprätthålla rörelsen och kämpa för att få regeringen att vika sig, även om det inte är troligt att det kommer ske.

2. En del gula västar är anhängare av “Coué-metoden”.

Gula västarnas frontfigurer låter sig inte nedslås av rörelsens minskning. Iallafall verkar det inte så i deras offentliga uttalanden. I en You Tube-video i måndags kväll försäkrade Eric Drouet att “rörelsen inte är slut”.

Och Maxime Nicolle hävdar: “det är inte för att det är mindre folk på gatan som det är mindre folk som anser sig vara gulvästar. På TV säger dom att det inte går bra (för gulvästarna, ndlr), men är det verkligen så, bara för att dom säger det? Slå bort alla såna tankar, för det går väldigt bra. Vi gör det svårt för dom. Vi har ännu inte vunnit, men gör det svårt för dom”. Sedan fortsätter han: “Vi bryr oss inte om ifall dom pratar om oss på kvällsnyheterna eller inte, det viktiga är att sprida information och upprätthålla rörelsen.” Ändå är det medialiseringen av gulväströrelsen som bidragit till att den varit så långlivad.

3. Ingen vill/kan uppmana till ett stopp av mobiliseringen

Gula västarnas frontfigurer, som t.ex. Eric Drouet och Maxime Nicolle, har alltid sagt: rörelsen har ingen ledare. Alltså finns det ingen som har legitimitet att säga till anhängarna att sluta samlas för aktioner. I sociala rörelser är det ofta fackförbunden som har den funktionen. Det är de sociala parterna som sätter takten och som vet hur man avbryter en strejk eller en social mobilisering när man nått en tillfredsställande kompromiss. Men i gulväströrelsen finns det inte någon som kan axla denna roll.

4. Gula västarna sätter hela tiden nya mål

Rörelsens förra stora mobiliseringen, “Ultimatum 3”, skulle äga rum i Paris den 25 maj, dagen innan EU-valet. Det blev ett misslyckande, men ändå avskräckte det inte alla. Hur ska man förklara det? För att upprätthålla mobiliseringen av rörelsens anhängare har gulvästarna tagit för vana att regelbundet utlysa ett större samlingsdatum. Nästa är satt till den 22 juni. En “allmän mobilisering” är utlyst, samt en nystart för blockage.

  https://www.lejdd.fr/Societe/pourquoi-les-gilets-jaunes-narretent-pas-leur-mouvement-3902989?fbclid=IwAR2DkKVnxSzKuz1zVsVxBifmxerg757vP3AToBIYs3mSrwxd8qH8rhtvpOw

Black blocs och gula västar: på väg mot splittring?

Publicerat av La Sphère, 2019-06-06

I början kände de svartklädda demonstranterna solidaritet med dem i gult, men nu börjar de så smått ta avstånd från dem. De politiska åsikterna skiljer sig åt och vissa black blocs känner inte längre igen sig i gulväströrelsen.

Från starten av rörelsen, den 17 november 2018, har black blocs varit närvarande vid demonstrationerna. Denna solidaritet tycks ha försvagats, i synnerhet sedan EU-valet den 26 maj. Anledning: RN’s (Marine Le Pens parti Rassemblement National, ndtr.) förstaplacering i valet. 44% av dem som anser sig stå nära gulväströrelsen uppgav att de skulle rösta på RN. “Jag röstade på RN, eftersom jag tycker att det är det enda parti som kan få Frankrike på rätt väg igen. Det går att göra med det program som de presenterade inför EU-valet.”, hävdar Martine, en kvinnlig gulväst. Men även om vissa siktade in sig på att rösta höger så råder det långt ifrån enighet om detta.

“Med tanke på alla uppmaningar som fanns i gulvästgrupperna inför valet om att rösta på RN, så kommer jag alltid fundera över hur många fascister jag har runt mig i demonstrationståget. Fascister i mitt livsrum, det har jag svårt att acceptera.”, berättar Tim, en black bloc. Många känner sig lurade. Majoriteten av black blocs är “antifa”, alltså med åsikter som är motsatta RN’s. ”Protestera genom att rösta på ett inhumant parti, nej, sånt gör inte vi. Alla ni gulvästar som röstat på RN, ni tillhör inte oss.”, bekräftar Baptiste, en annan black bloc. För dessa aktivister har den politiska åsikten tagit överhanden.

”Vi är inte kanonmat”

Under demonstrationerna har black blocs använt våldsamma metoder i mötet med ordningsstyrkorna. En del av gulvästarna fortsätter demonstrera fredligt, vilket är något som irriterar vissa black blocs. “Det är för tidigt för att riktigt kunna kalla det ‘splittring’. Det som irriterar mig, det är att vissa bara står tysta, och i synnerhet, att de inte agerar.”, säger Julio, en aktivist. Andra känner sig utnyttjade: “Pacifism, vilket misstag… inför polisvåldet är alla lika. Vi är inte kanonmat”, fortsätter Jean.

Gula västarnas kamp har nu pågått i 30 veckor. Resultaten är minimala och svaren från Macron har varit väldigt små. Många black blocs väntar på att demonstranterna ska “vakna”. Pacifismen och de politiska åsikterna skapar vissa spänningar.

(Samtliga personnamn är utbytta)

https://www.laspheremedia.com/post/blacks-blocs-gilets-jaunes-s%C3%A9paration?fbclid=IwAR0tjbJi1M8oQD5rVt5O3PH8ocVn825v6x7KmuBW2hC_xJC4l6DPzVGf6zw