Varför en svensk blogg om franska gulväströrelsen? Pratas det inte tillräckligt i media? Nej, inte om ni frågar mig. Det vi får reda på genom dem är som toppen av ett isberg, eller vågskum på ett stormigt hav. Det jag saknar är djupgående dokumentation på svenska över utvecklingen av denna folkrörelse och hur ett västeuropeiskt land väljer att hantera situationen.
Alltihop startade i november 2018 i protest mot höjda bensinskatter men utvecklades snabbt till att handla om rätten att kunna leva på sin lön. Att helt enkelt få pengarna att räcka månaden ut. När folk sedan kom samman för att prata om situationen i landet insåg man att det handlar om så mycket mer. Listorna över vad de ville förändra växte sig längre och längre. Ett av huvudkraven blev att se över den franska konstitutionen för att ge folket större möjlighet att påverka beslut som rör deras nation, ett annat var att fördela skattebördan mer rättvist. Ytterligare en stor fråga för rörelsen är ett stopp för ”utförsäljningen” av statens egendom, som till exempel flygplatser, till privata aktörer. Sist men inte minst – gulväströrelsen vill rädda den modell av social trygghet som fransmän kämpat i generationer för att bygga upp men som nu sakta men säkert mals ned.
Framtiden får utvisa vilken väg rörelsen tar men oavsett vilken så är det omvärldens plikt att dokumentera vad som sker. Det är vår plikt att försöka få kunskap om vad som rör sig under ytan och inte nöja oss med de smulor av information som de stora medierna väljer att dela med sig av. I Frankrike ägs en förkrossande majoritet av medierna av privata investerare med gott öga till president Macron, ”de rikas president”.
Min avsikt är att så långt som möjligt undvika egna analyser. Det jag önskar är att först och främst sprida andras ord, i detta fall genom översättning. Som stöd i processen har jag en person som är administratör respektive moderator för tre gulvästgrupper, en fransk, en tysk och en internationell. Mina 40 poäng från översättarseminariet ska tjäna syftet att spegla ett stycke nutidshistoria… nu, medan det sker. Inte i efterhand, då vi står och kliar oss i huvudet och undrar ”Vad var det egentligen som hände? Varför såg vi inte då det vi ser idag?”
Jag kommer dela artiklar och vittnesskildringar från insidan av den franska gulväströrelsen, texter som publicerats i oberoende fransk media. Min förhoppning är att inte behöva hålla på så värst länge utan att Frankrike, mitt andra hemland, snart finner en väg ut ur den djupa kris det befinner sig i. Men tills dess hoppas jag att du som läsare ska få en glimt av det som traditionella medier inte förtäljer angående mötet mellan president Emmanuel Macron och de franska gula västarna. Eller det som de tar alltför lång tid på sig att berätta.
Vilande blogg
Idag, 2019-08-11, läggs detta projekt i vila på obestämd tid. Syftet med bloggen har varit att under en period dokumentera vad som sker inom en av vår generations mest omfattande folkrörelser. Den har flera unika drag, varav de främsta, som jag ser det, är att vara den första riktigt stora i västeuropa sedan uppkomsten av sociala medier, samt att den fortfarande efter åtta månader inte vill utse en ledare.
En fråga som ofta förekommit när man diskuterar rörelsens politiska inriktning är om den är vänster eller höger eller något annat. Idag, när jag avbryter min bevakning, verkar den vara lite av varje. Den är helt enkelt bilden av ett folk med all dess spännvidd, på gott och ont, men ett folk som lagt politiska åsiktsskillnader åt sidan för att enas runt ett antal brännande frågor.
Var befinner sig rörelsen idag? I starten av en intensiv höst, verkar det som, en som kommer präglas av social mobilisering i Frankrike. Det är också nu, sommaren 2019, efter lång tid av spända möten mellan ordningsstyrkor och demonstranter, som röster äntligen börjar höjas, inte bara i fransk oberoende media utan även i mer traditionell, om det ofta oproportionerliga svar som demonstranter får av franska ordningsstyrkor. Ett exempel är Le Monde som den 2 augusti 2019 publicerade en artikel med ett citat av en professor i statskunskap: « Les violences policières découlent directement de la volonté des gouvernants d’annihiler toute contestation » (“Polisvåldet är en direkt följd av de styrandes vilja att tysta alla protester”).
Jag tar tillfället i akt att dela med mig av ett, åtminstone för stunden, sista vittnesmål, översatt från franska, bara ett av många som vittnar om hur rörelsen på gott och ont har förändrat människors liv.
”Åtta månader, och vi, Gilets Jaunes, är fortfarande kvar, i rasande kamp för något ädelt trots att många inte förstår varför vi fortsätter. Tack, alla som är kvar efter allt vi gått igenom, trots våra uppoffringar. Det kan vara i form av förlust av en anställning, av den vi älskar, av nära, av vänner eller förlust av integritet, och allt detta enbart för det vi tror på, samt på grund av statens repression av sitt eget folk.
Många har fått ta emot slag, förolämpningar och kränkningar, eller skadats, mist en kroppsdel, blivit orättfärdigt gripna, eller sitter i fängelse.
Många av oss kommer fortsätta utföra vardagsaktioner, till exempel på rondeller, med att dela ut flygblad och ordna måltider för hemlösa, men även, och trots riskerna, demonstrera och delta vid öppning av vägtullstationer. För alla dessa människors skull, för alla deras uppoffringar, för alla de man aldrig skulle ha träffat om man inte gått med i rörelsen, måste vi upprätthålla denna vackra kamp.
Vare sig du är Gilet Jaune eller ej, så är det för din skull vi kämpar. Vi slåss för en bättre framtid för alla, och för att vår kamp ska stå som förebild för dem som följer oss i världens fyra hörn. /Undertecknat: en Gilet Jaune, världsmedborgare och motståndsman.”
För mig har det varit oerhört intressant och lärorikt att få följa och dokumentera gulväströrelsen under våren 2019 och jag är övertygad om att de kommer finnas kvar länge till. Jag hoppas även att de artiklar och foton som jag delat en dag kommer någon till glädje, någon som är extra nyfiken och vill veta lite mer om Frankrikes gula västar än vad svensk media har att erbjuda.
Det är inte otänkbart att bloggen öppnas upp på nytt så småningom. Vid det laget kanske vi står med facit i hand. Då kanske vi vet vad som blev av de gula västarna, de som hyllar såväl revolution som tradition.