Vittnesmål, 26 jan, Paris: J.R.

Jérôme Rodrigues

Lördag 26 januari – Place de la Bastille, Paris. Det var då som en av gula västarnas frontfigurer, Jérôme Rodrigues, 39, fick ett skott av en projektil i höger öga. Skottet kom med största sannolikhet från ordningsstyrkorna. Enligt polisen ska skadan ha orsakats av en skingringsgranat medan andra källor menar att den orsakats av ett skott med flashball.

Denne familjefar på 39 år skadades då han befann sig mitt emot CRS-poliserna. I samma stund höll han på att live-filma ankomsten av demonstrationståget till Place de la Bastille på sitt Facebook-konto. Det syntes tydligt att han inte uppvisade något tecken på våldsamhet.

Han har vid flera tillfällen hävdat att det var LBD han träffades av den dagen. En polisman har bekräftat att han skjutit med LBD men mot en annan demonstrant.

Senare samma kväll berättade Jérôme Rodrigues från sjukhuset där han vårdades: ”Jag kommer mista ögat.” Det är ett mycket hårt slag mot denne före detta handlare. ”Jag hade börjat ställa in mig på det, men det känns ändå väldigt hårt.” Han tillkännagav att han skulle ta hjälp av ”ett helt lag av läkare och specialister för att åtminstone försöka rädda själva ögat, så att dom inte skulle behöva ta bort det helt och hållet.”

”Jag demonstrerade för att försöka få regeringen att förstå hur viktigt det är att franska folket kan leva värdigt på sin lön och på sitt arbete – jag har alltid värdesatt arbete, det är så jag blivit fostrad – och hur beklagligt det är att regeringen inte lyssnar. Jag hade väntat i åratal på en folkrörelse som gula västarna. Vi borde ha gjort det redan 2008 när dom bad om vårt stöd under bankkrisen. (…) Jag satt inte och väntade på att Macron skulle säga att det räcker med att gå över gatan (för att finna arbete, ndtr.), jag hade rest runt hela Frankrike för att hitta jobb, men det funkar inte.

(Tillbaka till den 26 januari) Jag ser en grupp gulvästar, kompisar till mig, som precis hade fått tårgas mot sig, och säger till dom: ’gå härifrån, killar, så ni inte blir skadade, inte blir av med ett öga’. Så ser jag en grupp poliser börja röra sig. Jag vet att i det ögonblicket stör jag dem inte på något vis men drar mig ändå undan och säger till mig själv: ’bäst att dra sig tillbaka, killarna kommer börja jobba, inte värt att störa dom’. Och då, bang, så träffas jag av en granat på fötterna, och i nån sekund är jag helt omtumlad, innan jag en eller två sekunder senare får det där fruktansvärda slaget i ögonhöjd. Det var LBD-skottet.

Och vad händer idag? Två förstörda liv. Mitt. Och polisens, han som sköt på mig. Vad kommer hända honom? Han kanske har fru och barn. Visst, han lydde order, och hade väl all rätt att göra det, men han kanske också har ett förstört liv nu efteråt. Jag vill inte vara en symbol. Jag kämpade för rätten att kunna fylla kylen, för RIC (référendum d’initiative citoyenne, folkomröstning på folkets initiativ) och för ett slut på privilegier men upptäcker att jag idag behöver delta i ännu en kamp. Jag har insett att min röst verkar viktig. När allt började kände jag att jag deltog som vittne-aktör. Idag fylls jag av ett nytt ansvar… det att försöka driva rörelsen framåt.”

JÉRÔME RODRIGUES:

Samedi 26 Janvier – place de la Bastille, l’une des figures nationales des gilets jaunes, Jérôme Rodrigues, 39 ans, recevait un tir de projectile dans l’oeil droit. Le tir provenait vraisemblablement des forces de l’ordre. 
La blessure serait due à une grenade de desencerclement selon la police. D’autres sources évoquent cependant un tir de flasball
.

Ce père de famille de 39 ans, a été blessé alors qu’il se trouvait face aux CRS, et au moment même où il était en train de filmer en direct sur son compte Facebook, l’arrivée du cortège des gilets jaunes sur la place, sans faire manifestement preuve de violence.

Il a affirmé à plusieurs reprises avoir été atteint ce jour-là par un lanceur de balles de défense (LBD). Un policier a reconnu avoir tiré un LBD mais sur un autre manifestant.

Plus tard dans la soirée depuis l’hôpital où il a été pris en charge, Jérome Rodrigues annonçait : ”Je vais perdre mon oeil..” 
C’est un véritable coup dur pour cet ancien commerçant. « Je m’étais fait à cette idée, mais là c’est très dur. » Il a annoncé qu’il allait consulter « toute une équipe de médecins et de spécialistes pour tenter d’au moins garder (son) œil, qu’il ne soit pas retiré »
.

«Moi, j’étais sorti dans la rue pour essayer de faire comprendre à ce gouvernement qu’il est important qu’aujourd’hui, le peuple français puisse vivre dignement du salaire qu’il gagne, du travail qu’il accomplit – moi j’ai des valeurs de travail, j’ai été élevé de cette manière-là -, et qu’il est regrettable qu’il ne l’entende pas. Un mouvement comme celui des ”gilets jaunes”, je l’attendais depuis des années. On aurait dû faire ça en 2008 pendant la crise des banques qu’on nous a demandé de renflouer (…). J’ai pas attendu que Macron dise de traverser la rue, j’ai traversé la France pour trouver du boulot et ça marche pas.

Je vois une équipe de jaunes qui sont amis avec moi, qui venaient justement de se faire gazer. Je leur disais ”partez d’ici les gars, allez pas vous blesser, allez pas perdre un œil”. Je vois une escouade de policiers qui commence à se mettre un petit peu en action. Je sais que je ne les gêne pas à l’instant T, mais j’ai ce mouvement de recul. Je me dis ”recule-toi, les mecs ils vont se mettre au boulot on va pas les déranger”. Et là, patatras, je me prends une grenade au niveau des pieds qui m’abrutit l’espace d’une seconde, et une à deux secondes après un énorme impact au niveau de l’œil suite au tir de LBD que j’ai subi.

Aujourd’hui, qu’est-ce qui se passe ? Deux vies déglinguées. La mienne. Et le policier qui m’a tiré dessus, il va lui arriver quoi à lui ? Il a peut-être une femme et des enfants. Alors il a respecté un ordre, il est dans son bon droit, certes, mais peut-être qu’il a aussi une vie détruite derrière. Ça me dérange d’être un symbole. Je me battais pour remplir le frigo, le RIC (référendum d’initiative citoyenne, ndlr) et la fin des privilèges et je m’aperçois qu’aujourd’hui je vais devoir mener un nouveau combat. J’ai pris conscience que ma voix a l’air d’avoir de l’importance. Lorsque ça a commencé, je m’étais senti investi d’une mission en tant que témoin-acteur. Aujourd’hui, j’ai une nouvelle responsabilité qui m’incombe, c’est d’essayer d’emmener le mouvement plus loin»…