I lördags var jag på bar l’Autan för en drink. Jag hade gått dit själv, precis som jag brukar, för att läsa tidning och dricka kaffe eller ta en öl. Det var fullt på terrassen och självklart var det många demonstranter där. Polisbilarna var på väg tillbaka till stationerna men tog pliktskyldigast en vända förbi baren där de möttes av burop och svordomar från bargäster som pekade finger åt dem. Poliserna svarade med att peka finger genom rutan.
Klockan är 22.22 då flera polisfordon stannar nedanför terrassen och kvällen tar en helt ny vändning. Ett tiotal poliser går till attack mot gästerna på baren med slag och knuffningar. Stolar flyger i luften och folk försöker försvara sig eller fly. Jag befinner mig inne i baren där en ung man blir slagen av fem poliser. Djupt chockad går jag ut på gatan för att komma bort från alltihop när jag överraskas bakifrån av två poliser som rycker tag i mina armar och sätter på mig handfängsel. Två andra kommer dit och tar tag i mina ben som om jag vore en säck potatis. Sedan hivar de in mig i polistransporten.
Inne i fordonet trycker två av poliserna med sina fötter på mig och kallar mig “horunge”, “förbannade vänstersvin”, “din lilla skit, nu är du inte så tuff längre, va?”. En av dem knuffar på mig och säger att jag ska sätta mig ordentligt medan en annan placerar ena foten på min höft som om jag vore ett fällt bytesdjur. Polismännen fortsätter förolämpa…“satans konstnär” och “sätt dig upp, ditt rövhål”… men jag svarar inte. Då är det en av dem som drar mig baklänges och vrålar: “Sätt dig upp, din jävla idiot! Sitt ordentligt, förbannade rövhål!”. Samtidigt säger en av de två chaufförerna högt: “Vi ska se till och stänga den där jävla vänsterpuben!”
När vi stannar och kliver ut vid polisstationen i centrum rycker en av poliserna tag i mig, trycker upp mig hårt mot fordonet och muttrar hotfullt: “Du, din lille skit, om du fortsätter kaxa dig ska jag ge dig på käften, satans horunge.”
Inne i byggnaden knuffar dom bort mig i ett hörn medan dom skriker att jag ska sätta mig. Så tar någon en bild av mig med sin mobil och sedan delar poliserna fotot sinsemellan på sina privata telefoner. Efteråt sätter de fast mig så hårt vid en bänk att jag skulle skada handlederna om jag försökte röra mig. Den polisman som tidigare hotat mig kommer tillbaka och anklagar mig för att, enligt honom, inte sitta ordentligt (och han gör det inför sina kollegor).
Sedan dyker killen från baren upp, han som blev slagen, och han är alldeles blodig med bruten näsa och blåtira. Trots att jag inte känner honom frågar jag hur han mår och försöker få veta om han är okej, men en ung, kvinnlig polis säger åt oss att “hålla käften”.
Tiden går och klockan är runt midnatt, eller kanske ett, när vi förs över till polisstationer i utkanterna av Toulouse för att tillbringa natten. De släpper mig dagen efter, runt klockan 18, söndagen den 14 april.
TEMOIGNAGE D’UN SIMPLE PASSANT A TOULOUSE :
“Ce samedi, j’étais venu boire un verre, seul à l’Autan, comme il m’arrive souvent d’y passer, pour lire un journal, boire un café, une bière. La terrasse était pleine, avec en tout logique une bonne partie de manifestants. Les camions de policiers rentrant au bercail et passant obligatoirement devant le bar, les personnes assissent à la terrasse se sont mises à huer à leur encontre et à les maudir. Ces derniers ont répondu par des doigts d’honneur collés à la fenêtre.
Mais la soirée prend un autre tournant lorsqu’à 22h22, plusieurs camions de police s’arrêtent au pied de la terrasse, puis une dizaine de policiers chargent, écrasant, bousculant, frappant dans la masse. Les chaises volent, les gens essayent de se défendre, s’enfuient. Je me retrouve dans le bar, un jeune homme se fait tabasser par cinq policiers. Je ressors, je suis choqué, j’essaye de me remettre de mes émotions quand deux policiers me surprennent, arrivés de derrière, me prennent les bras, me menottent. Deux autres arrivent, me prennent les jambes et me lancent comme un vulgaire sac dans le camion. Une fois dans le camion, deux policiers me poussent avec leurs pieds m’insultant de « fils de pute », « enculé de gaucho de merde », « petite merde tu fais plus le malin ». L’un d’eux me pousse, me demandant de me mettre correctement, l’autre a son pied posé sur mon bassin comme si j’étais un gibier de chasse. Les policiers continuent les insultes, je ne réplique pas, ils continuent « putain d’artiste », « assis-toi enculé », pour m’asseoir l’un d’eux me tire en arrière en me criant dessus « assieds-toi connard, assieds-toi correctement enculé ». L’un des deux conducteurs parle tout haut, disant « on va le faire fermer ce sale bar de gauchos ».
Nous arrivons au commissariat central, on me fait sortir du fourgon, quand un des policiers m’attrape, me plaque violemment contre le véhicule, me menaçant « continue à faire le malin petit enculé et je vais te baiser la gueule fils de pute ». Une fois dans le bâtiment, on me pousse dans un coin, on me crie dessus en me demandant de m’asseoir, puis quelqu’un me prend en photo avec son téléphone portable et les policiers se partagent la photo sur leurs téléphones personnels. On m’attache ensuite à un banc, tellement serré que je ne peux absolument pas bouger sous peine de m‘abimer fortement les mains. Le même policier qui m’avait menacé repasse me réprimander car je suis mal assis selon lui (toujours devant ses collègues).
En face de moi arrive la personne qui s’est fait tabasser dans le bar, le visage en sang, le nez tordu, un oeil poché. Je ne le connais pas, j’essaye de lui demander s’il va bien, alors un autre policier nous dit de fermer notre gueule, je continue de parler, une jeune policière s’en mêle, nous disant de fermer notre « gueule ». Le temps passe, vers minuit – une heure du matin on nous transfère dans des commissariats aux alentours de Toulouse pour la nuit. Je suis libéré le lendemain, dimanche 14 avril vers 18h.”