Publicerat av Révolution Permanente, 2019-04-21
Gula västarnas Akt 23 i Paris utvecklades till ett angrepp mot oberoende journalister: polisvåld, beskjutning med LBD… Vi har sammanställt ett avslöjande vittnesmål från en reporter på det oberoende mediat Source. Han fick motta slag medan han filmade men en del av hans video kunde ändå räddas (i originalartikel, se länk nedan, ndtr.).
“Jag har deltagit i demonstrationerna sedan starten och den gång då Dettinger (den boxare som dömdes för våld mot polis, ndtr.) försvarade Gwenaëlle fick jag en chock eftersom jag nästan träffades av ett LBD-skott i ögat. Jag vände bort huvudet i sista sekund… och då sa jag till mig själv att som skydd under de kommande demonstrationerna skulle jag börja filma men att det samtidigt var ett sätt att agera.
Så i lördags (20 april, ntdr.) höll jag på att filma demonstrationen då CRS (Compagnies républicaines de sécurité, specialstyrka inom polisen, ndtr.) gjorde en attack, inte långt från Place de la République. Det stod någon bakom mig, jag snubblade och föll omkull men var noga med att hela tiden fortsätta filma. Och sen hade jag polisen över mig. På den video jag tog går det en stund i slow motion. Det är för att filmningen avbröts på grund av de slag jag fick motta. De var fem stycken på mig, allt gick väldigt fort och jag fick många sparkar. De verkligen kastade sig över mig och drog av mig simglasögonen, pappersmunskyddet, samt min orangefärgade skyddskeps… jag var helt oskyddad. Men i det ögonblicket tänkte jag först och främst på att skydda min kamera. Efter slagen lyckades jag trycka på REC igen och börja filma men det råkade bli i slow motion.”
“Sedan började de dra mig i armen, säkert för att ta mig med, men på något vis kom jag loss och lyckades ta mig undan. Då var det en kille som lade sin hand på min axel. Jag blev rädd men det var en street medic (sjukvårdare, ndtr.) som tog mig bort därifrån. Jag hade svårt att andas så han sprayade i mun och ögon, och lade om tummen och såret i tinningen. Sedan fortsatte jag i demonstrationen, mer beslutsam än någonsin även om det kändes otryggt att varken ha glasögon eller skyddskeps. Tårgasen var väldigt kraftig.”
“Polisen tryckte ned denna demonstration, Akt 23, med enorm kraft.”
“Polisen tryckte ned denna demonstration, Akt 23, med enorm kraft. Vi såg folk som blev gripna utanför stadshuset till och med före demonstrationen. En stund blev vi blockerade på en liten sidogata till Place de la République, men till slut lyckades vi ta oss vidare förbi polisbarrikaden. Då såg vi en kvinna som hade fått granatsplitter i tinningen och som låg i en blodpöl på marken. Vid ett annat tillfälle, under en attack, var det en polis som slog våldsamt med sin sköld. Man kände verkligen att de hade lust att slå ned folk. Jag såg ett skott LBD40 passera i huvudhöjd bara nån meter från mig. De siktade i ansiktshöjd. Det kom en stor mängd skott med LBD40, tårgas, slag med betong… de grep också en kille med hund. Han gjorde ingenting, råkade bara vara där men behandlades illa av dem. De gav sig in i folkmassan i grupper om tre mot en enda person. Faktum är att de väljer ut i förväg vem de ska ta, står och spanar och säger “han, han, han!” och pekar för att kunna ta personen vid nästa attack. För övrigt blev jag själv deras måltavla. Jag höll på att filma alltihop, vilket de självklart inte gillar, så de hade ögonen på mig. Men för mig är det viktigt att vittna om vad som händer. Sedan, runt kl. 19.00, lyckades vi ta oss därifrån via en liten entré till metron.”
“Det slutade med att jag hade ett blåmärke på axeln, en skada i tinningen, en bruten nagel och huvudvärk… jag hoppas att smällen mot huvudet inte ger långvariga besvär. Och en till detalj, det var efter den här attacken som jag insåg att jag hade fullt av små blå fläckar på mig, på händer, kläder, ryggsäck… jag tvättade händerna säkert tio gånger men det går inte bort och jag vet inte vad det är.”
“Slagorden har förändrats”
“En sak som jag lagt märke till under den tid som demonstrationerna pågått är hur slagorden förändrats. Förut var det “Ta inte livet av er, anslut er till oss!” (till polismän efter det höga antalet självmord inom kåren, ndtr.). Då (den 20 april, ndtr.) var det “Anslut er inte till oss, ta livet av er!”. Självklart är detta chockerande ord och jag personligen skulle föredra att poliser lämnar sitt yrke om de är emot de order som ges. Men samtidigt förstår jag slagorden eftersom de poliser som arbetar i demonstrationerna är de som är mest extrema och våldsamma. Jag ser massor av folk som från början var oerhört fredliga men som till slut säger: “Vi ska sluta vara snälla”. Folk blir bara mer och trötta på alltihop och när man ser att inget händer trots att man demonstrerar, börjar de fundera på att byta metod. Men jag såg även en demonstrant som sa “ta inte livet av er, anslut er till oss”, så det finns av alla sorter.“
“Oberoende fotografer är störande.”
“Nu i och med deras nya lag sliter de av dig allt om du bär glasögon eller mask. Vid ett tillfälle var jag med en väninna som är fotograf och som nästan blev satt i polisförvar för att hon bar gasmask. De sa att den ansågs som ett vapen och tog den i beslag utan möjlighet för henne att hämta ut den senare. De hotade med att gripa henne. Så helt klart är oberoende fotografer störande. Redan vid den demonstration då Jérôme Rodriguez miste ögat var det en polis som gick fram till en kille som höll på att filma och sa åt honom att sluta… det är därför det är viktigt att filma och inte bege sig därifrån. Det händer också att de förstör minneskorten. Jag har även hört talas om en fotograf som togs in i polisförvar och sen aldrig mer såg till sin kamera, värd 2 000 euro.
Det finns ännu en anledning till varför de stör sig på oberoende fotografer och det är för att de kan bli avslöjade av oss. Som till exempel vid den demonstration då vi begav oss till La Défense – det var första gången jag såg poliser som vandaliserade. Vi höll på att demonstrera på Rue Moulin Rouge när vi hör ljudet av krossat glas. Det var rutan till en liten butik. Jag får syn på en mamma på väg förbi med sin lilla flicka och som tvingas skydda henne. Hon fick panik, stackaren, när rutan krossades nära hennes huvud. Och då är det några gulvästar som säger: “Det är poliser!” och plötsligt börjar fem demonstranter springa efter dem. Jag följer efter och jakten går mot Sacré Coeur, men där går det uppför så de andra avbryter. Eftersom jag då är helt ensam börjar jag istället gå och filma dem med dold kamera. De är klädda i kepsar, arbetsbyxor, ryggsäck, glasögon… och tar smågatorna. Och efter en stund ser jag hur de plockar upp walkie-talkies, headsets och tårgasgranater. Sedan svänger de vänster, går ner framför demonstrationståget och där får jag syn på andra poliser som ramar in demonstranterna men som släpper igenom dem och låter dem ta sig därifrån mot en liten gata. Det var en stark upplevelse att få se det.”