“Om mänskligheten misslyckas med att förlika rättvisa med frihet, då har den misslyckats med allt.” (A. Camus)
Det var med dessa ord som Jean-Jacques Gandini, vice ordförande i Montpelliers avdelning av Human Rights LeagueFrance, inledde presskonferensen torsdagen den 20 juni 2019 utanför prefekturen i Hérault. Journalister och aktiva hade kallats till människorättsorganisationens presentation av sin senaste rapport om den rättsliga repression som drabbar gulväströrelsen.
Direktiv till allmänna åklagare
Den studie som presenterades baseras på rättsprocesser mellan 29 december 2018 och 18 mars 2019. Målsättningen är att beskriva hur rättsväsendet i Montpellier har behandlat det stora antalet fall med gula västar som gripits vid demonstrationer. Human Rights League France låter påminna om den skrivelse som utfärdades av kanslersrätten den 22 november 2018, alltså mindre än en vecka efter gulväströrelsens första akt, och som rekommenderar samtliga republikens åklagare (statens representant i rättsliga ärenden) att “upprätthålla en specifik organisation som kan komma att övergå i permanent instans för hantering av lagöverträdelser i samband med proteströrelsen kallad ‘gula västarna’.” Det man hänvisar till i skrivelsen är förfarandet runt ett annat cirkulär från 2016 i samband med de våldsamma demonstrationerna mot nya arbetslagstiftningen och som rekommenderade “reaktionsförmåga” i det offentligas agerande, med ett “snabbt och systematiskt rättsligt svar”.
Human Rights League France pekar på en bred tillämpning av “snabbprocesser”, ett förfarande som ökat kraftigt sedan början av 2000-talet. “Denna sorts process pågår vanligtvis i ungefär en halvtimme och 70% av de påföljder som utdelas är fängelsestraff, som alltid, åtminstone delvis, ska avtjänas på sluten anstalt. Detta är 8 gånger mer än för vanliga rättsprocesser”. Dessutom tar rapporten upp den i mycket hög grad utnyttjade paragraf 222.14.2 i (franska, ndtr.) straffbalken, en paragraf som tillämpas i 63% av processerna i Montpellier, och som därmed blir en “symbol för ett förutsägbart rättsväsende”.
Avskräcka gula västarna från att demonstrera
Att just avskräcka anses syftet med denna paragraf, definierad som “att en person medvetet deltagit i en grupp, om så tillfälligt, för att med en eller flera handlingar förbereda avsiktligt våld mot person eller vandalisering av egendom”. Påföljden kan bli fängelse i ett år och böter på 15 000 euro. Man kan således döma en demonstrant bara på grund av att denne varit närvarande vid en demonstration där våld och vandalisering begåtts eller begås, och detta även om demonstranten i fråga inte själv har deltagit.
Human Rights LeagueFrance påtalar även åklagarnas systematiska bruk av tilläggsstraff som förbjuder personer att ytterligare delta i demonstration (i upp till tre år) eller vistas i staden (i upp till fem år). “Detta förbud visar tydligt en önskan att göra starkt avtryck på de åtalade, tillräckligt starkt för att avskräcka dem från att demonstrera för resten av livet… “
Rapporten konstaterar även att den typiska profilen för dömda gulvästar skiljer sig från den bild som sprids i massmedia. “En stor majoritet av de dömdahar ett prickfritt straffregister och många av dem har arbete.” Trots detta har det utfärdats ett stort antal fängelsestraff, i synnerhet med villkorlig dom, helt utan åtskillnad.
Lördagen den 22 juni var utsedd till en dag av landsomfattande ekonomisk blockad samt av nymobilisering för rörelsen. På morgonen gick frontfigurerna ut med en presskommuniké (se nedan) där de förklarade varför gula västarna har för avsikt att fortsätta mobilisera, samt på vilket sätt.
Under dagen kunde man sedan följa ett stort antal grupper över hela Frankrike som alla tog egna initiativ, utifrån möjlighet och upptagningsområde, för att genomföra sina aktioner. Variationen var stor men de vanligaste var:
vägtullstationer som öppnats för gratis passage (frontfigur J. Rodrigues nämner siffran 60 st), samt blockage av:
motorvägar och långtradare, även vid flera gränser
rondeller och bensinstationer
utvalda butiker i en aktion mot “skattefusk”
infarterna till Paris
tågstation Gare de Lyon i Paris
raffinaderiet i Bassens
Bland de mest spektakulära var nog ändå aktionen utanför Disneyland som lyckades åstadkomma gratis parkering för ett stort antal besökare.
Samtidigt pågick även demonstrationer i stadskärnor, varav främst de i Toulouse, Bordeaux och Marseille bemöttes med sedvanlig repression i form av tårgas, vattenkanoner, närkontakt från polis, samt polisförvar. Vissa demonstrationståg valde att ta en annan väg än den de sökt tillstånd för. /Kommentar: Y. H.
Vägtullstation i Toulouse Motorvägsblockage22 juni 2019: Gratis parkering på Disneyland
Marseille, 22 juni: bara en av många bilder på en hur en polisman ur ordningsstyrkorna kan klä sig: civila kläder, T-shirt med texten “Gatan, det är vi”, ingen identifikation (vilket alla i ordningsstyrkorna ska bära). Vissa börjar även maskera sig.
(Följande översättning är en något förkortad version av den ursprungliga)
“Gulväströrelsen har gett oss möjlighet att kasta ljus över brister i vårt samhälle, brister som en del människor redan i flera år känt till och fördömt. Den har gett kraft och mod till alla dem som inte vågat säga nej till odrägliga arbetsförhållanden och svåra levnadsvillkor, och den har möjliggjort dialog om ämnen som hittills ignorerats. Åt dem som redan kämpat har den gett kraft att fortsätta. Den har också tillåtit människor som på grund av sina olikheter aldrig tidigare umgåtts att nu arbeta tillsammans runt olika samhällsprojekt, som till exempel autonomi inom alla tänkbara områden (media, lantbruk, solidaritet etc.), eller inom ämnen vars syfte är att nå rättvisa efter den hårda repression rörelsen fått utstå ända sedan starten.
En aktion har inletts vid Internationella brottmålsdomstolen i syfte att ställa presidenten och inrikesministern till svars. Låt oss även påminna om att IGPN (Inspection générale de la police nationale, ung. “Nationella polisens allmänna inspektion”, ndtr.), som har inkallats vid ett flertal tillfällen, förnekar existensen av “polisvåld”. Mer korrekt innefattar detta uttryck: skrämsel, maktmissbruk, hotelser, repression, attacker, räder, illegala kontroller, mordförsök och olämplig kroppsberöring. Man måste antingen ha upplevt det själv eller ha sett det för att kunna tro på det. Och för att kunna acceptera ett icke-neutralt och icke självständigt organ – polisen som utreder polisen – krävs det att man är en person som inte bryr sig nämnvärt om maktfördelning.
I flera månaders tid har vi demonstrerat, träffat förtroendevalda, skrivit petitioner, debatterat, såväl medborgare emellan som officiellt, först och främst i TV-studios, med aktörer inom samtliga områden. Under hela denna tid har vi blivit hånade, ignorerade, förlöjligade, bevakade, övervakade, censurerade på sociala medier, gjorda till måltavlor och attackerade av inrikesministern via ordningsstyrkorna.
Låt oss påminna om rörelsens krav:
En djupgående förändring av det politiska systemet.
Rättvisa, såväl skattemässig som social.
En förstärkning av allmän service.
Tillförlitliga ekologiska åtgärder för bevarandet av vår miljö.
Detaljerna runt de föreslagna åtgärderna går att hitta utan kostnad på “VRAI DEBAT”, en plattform som ignoreras av regeringen och de stora medierna, en plattform vars existens de vägrar erkänna, och vars förslag de därmed vägrar ta till sig.”
(…)
“Det är därför vi kommer upprätthålla vår mobilisering, antingen inom ramen för gulväströrelsen, eller i form av civil olydnad, initierad av organisationerna inom Défense de l’environnement (ung. ‘Försvaret av miljön’, ndtr.)
Det är därför vi kommer skapa våra egna organ för medborgerlig kontroll, våra egna media, vårt eget kretslopp för lantbruksprodukter och våra egna institutioner för etiskt sparande.
I enlighet med bilden av gulväströrelsen, som är och förblir en folklig, partipolitiskt obunden och icke-facklig rörelse, kommer vi därför också skapa en gemensam bas, ett kraftfullt organ för kollektiv opposition som inte kommer kunna ignoreras och som ska försvara medborgarnas intressen och gemensamma tillgångar (allmänna tillgångar, allmän service och miljö).
Faktum är att, inför en politisk elit som tar sig rätten att sälja allmänna tillgångar som till exempel ADP (Aéroports de Paris, ndtr.), måste vi reagera och protestera med full kraft.”
Sedan följer en lista över sommarens och höstens största event. Sista punkten i detta program:
“Om det efter ett år av kamp inte kommit några politiska svar:
17 november 2019 = 17 aktioner av civil olydnad riktade mot CAC40 (40 aktier noterade på Parisbörsen, ndtr.) över hela landet.
Undertecknat av bl.a.: Priscilla Ludovsky, Jérôme Rodrigues, Nathanaël Rampht, Thomas Miraflor, Julien Parente, Maxime Nicolle, Gilets Jaunes Union IDF.”
Följande inlägg är en sammanfattning av en intervju gjord med journalisten David Dufresne, ursprungligen publicerad i Le Monde, 2019-01-16 (se länk). Trots att intervjun gjordes för fem månader sedan är den fortfarande högaktuell (se färsk statistik nedan).
Hjärnblödning hos en 47-årig man, ansiktstrauma på en demonstrant i Toulouse, en pannskada på en gymnasieelev… redan i januari 2019 kunde David Dufresne räkna åtminstone etthundra allvarligt skadade. Av dessa var det ungefär femton personer som mist ett öga, och flera som blivit av med en hand. Men han får även in vittnesmål om hot och förolämpning från polismän, eller om mobiltelefoner som blivit förstörda av ordningsstyrkorna. Dufresne är den journalist som samlar in vittnesmål om polisiära misstag som observerats under gula västarnas demonstrationer och han fördömer “den politiska och mediala förnekelsen” av detta våld.
Vad är det som är så unikt med upprätthållande av
ordning i Frankrike?
Under lång tid ansågs
Frankrike mästare på upprätthållande av allmän ordning, och det av en mycket
enkel anledning: det är ett land med ovanligt mycket demonstrationer. Polisen
har alltså fått mycket träning, och brukade oftast nöja sig med att visa sin
styrka utan att göra bruk av den. Men detta är numera en myt. Sedan tio år
tillbaka har upprätthållandet av ordning blivit brutalt och extremt offensivt med
poliser som går i närkontakt.
Tyska och engelska
ordningsstyrkor använder sig mer av dialog med demonstranter för att undvika
eskalering, medan de franska har gjort ett rakt motsatt val. Resultatet av
detta är att, under tiden från starten av rörelsen i mitten av november till då
intervjun gjordes i mitten av januari, var det tvåtusen gulvästdemonstranter som
skadades.
Frankrike använder till
exempel vapen som inte är tillåtna på andra platser i Europa för den här
sortens ingripanden, vapen som av vissa tillverkare ses som krigsmateriel: LBD,
eller “flashball”, och granaten GLI-F4, som innehåller en liten dos TNT med
tillräcklig kraft att slita sönder en hand.
Vad anser Dufresne om tystnaden runt det polisiära
våldet?
Idag är det inte bara
tystnad, säger han, utan ren förnekelse. När inrikesminister Castaner i januari
uttryckte det som att “det finns ingen
polis som har attackerat en gulväst”, då står vi inför en ren lögn från
statens sida. Det förekommer definitivt allvarligt polisvåld.
En annan allvarlig aspekt
av våldet är den mediala tystnad som råder och som gör att polisen kan tillåta
sig mer än om det hade talats om det i media. Den politiska och mediala
förnekelsen är antirepublikansk.
Vad är sambandet mellan politik och
upprätthållande av allmän ordning?
Sambandet förklaras med
det historiska perspektivet. Frankrike är ett land som präglats av politisk
protest. På nationaldagen firar man övertagandet av Bastiljen, vilket var ett
uppror. För att upprätthålla allmän ordning följer polisen politiska order. Det
är prefekterna, alltså staten, som beslutar hur ordningsstyrkorna ska användas,
och tar order från inrikesministeriet, som i sin tur får order från
presidentpalatset.
Det är alltså ett politiskt val att ge ett hårt svar på gula västarnas demonstrationer. Staten tvingas sätta in poliser som inte är utbildade i upprätthållande av ordning, utan som normalt sett används mot kriminella. För dem består folkmassan av brottslingar. Detta är bland det viktigaste för att förstå det stora antalet allvarligt skadade.
Hur har upprätthållandet av ordning förändrats
under “gulvästkrisen”?
Det går mot konfrontation och är alltså extremt farligt. Det kommer sätta spår i en hel generation. Alla de som demonstrerar idag kommer att minnas denna polisiära repression som rent ut sagt är fruktansvärd.
Outbildade polismän,
farliga vapen, trötta ordningsstyrkor, krigiska uttalanden från politiker och
inrikesminister Castaners förnekelse – allt detta blir en explosiv cocktail. Vi
har nått en helt ny nivå i antal kontroller, personer satta i förvar, skott och
mobila polisstyrkor.
Det är uppenbart att lösningen måste komma via politiken, inte genom repression. Varenda lördag ger sig folk ut för att demonstrera trots att de vet att de kan mista ett öga. Men trots att allt görs för att skrämma bort dem från demonstrationerna så kommer de iallafall!
Maj månad var tung för gula västarna, bland annat på grund av hård repression från ordningsstyrkornavid demonstrationerna. Inför en lördag valde man därför att inte söka demonstrationstillstånd, vilket man bland annat såg som ett sätt att hävda sin rätt att demonstrera. Detta resulterade i höga böter (135 euro) för ett stort antal demonstranter.
Nu pratas det mycket i grupperna om att rörelsen måste hitta nya aktionsformer istället för lördagsdemonstrationer, vilket bland annat tagit sig uttryck i att en del rondeller återtagits (sedan början av rörelsen har dessa fungerat som en kombination av protest- och samlingsyta tills demonstranterna tvingats därifrån). Senaste veckorna har vi även kunnat se att blockage har genomförts, t.ex. av ett raffinaderi och av en betalstation på en av motorvägarna, vilken tillfälligt öppnats för gratis passering.
/Kommentar: Y. H.
Raffinaderiet i La Rochelle, 2019-05-31Vägtullstation St Arnoult, juni 2019
Varför gulväströrelsen inte upphör
Publicerat av Le Journal du dimanche, 2019-06-05
Varje vecka tappar gula västarnas gatudemonstrationer i uppslutning. Men rörelsen fortsätter. Hur ska man förklara det?
Siffrorna sjunker vecka efter vecka. Enligt inrikesministeriets beräkning var det i hela landet 9500 som demonstrerade lördagen den 1 juni, vilket är den lägsta siffran sedan rörelsens början. Gula västarna, däremot, uppger 24 000. Rörelsen försvagas och kan till och med vara på väg att slockna helt och hållet. Men nu, några dagar före Akt 30, den 8 juni, finns det fortfarande ett stort antal anhängare som inte tänker ge upp utan fortsätta samlas för aktioner. Hur ska man förklara det när gulväströrelsen verkar befinna sig i en återvändsgränd? Här är några hypoteser:
Att avsluta rörelsen skulle ses som ett misslyckande
Det är nu nästan 6 månader sedan rörelsen startade. Och trots nedgången i antal demonstranter är det fortfarande tusentals som ger sig ut på gatorna varje lördag. Faktum är att dessa “veckoträffar” har varit en enande kraft för rörelsen. Alla gulvästar är inte eniga med varandra, men alla är positivt inställda till lördagsaktioner.
En annan faktor att ta med i beräkningen är att det skulle kännas som ett misslyckande att låta rörelsen upphöra. Eller som till exempel Maxime Nicolle uttryckte det i en Facebook-live i mitten av maj: “Då när ni säger till er själva ‘jag slutar’, då är det ett misslyckande. Man kan möta tillfälliga nederlag, man kan vara lite mindre ute på gatan, man kan vara trött, man kan vara besviken, man kan tappa sugen för ett tag. Men i samma ögonblick som vi säger ‘jag slutar’, då förlorar vi.”
Ett stort antal gulvästar anser också att regeringens svar har varit alltför otillfredsställande, i synnerhet deras vägran att införa Référendum d’initiative citoyenne (RIC, ung. “folkomröstning på medborgerligt initiativ”, ndtr). Det är alltså nödvändigt att upprätthålla rörelsen och kämpa för att få regeringen att vika sig, även om det inte är troligt att det kommer ske.
2. En del gula västar är anhängare av “Coué-metoden”.
Gula västarnas frontfigurer låter sig inte nedslås av rörelsens minskning. Iallafall verkar det inte så i deras offentliga uttalanden. I en You Tube-video i måndags kväll försäkrade Eric Drouet att “rörelsen inte är slut”.
Och Maxime Nicolle hävdar: “det är inte för att det är mindre folk på gatan som det är mindre folk som anser sig vara gulvästar. På TV säger dom att det inte går bra (för gulvästarna, ndlr), men är det verkligen så, bara för att dom säger det? Slå bort alla såna tankar, för det går väldigt bra. Vi gör det svårt för dom. Vi har ännu inte vunnit, men gör det svårt för dom”. Sedan fortsätterhan: “Vi bryr oss inte om ifall dom pratar om oss på kvällsnyheterna eller inte, det viktiga är att sprida information och upprätthålla rörelsen.” Ändå är det medialiseringen av gulväströrelsen som bidragit till att den varit så långlivad.
3. Ingen vill/kan uppmana till ett stopp av mobiliseringen
Gula västarnas frontfigurer, som t.ex. Eric Drouet och Maxime Nicolle, har alltid sagt: rörelsen har ingen ledare. Alltså finns det ingen som har legitimitet att säga till anhängarna att sluta samlas för aktioner. I sociala rörelser är det ofta fackförbunden som har den funktionen. Det är de sociala parterna som sätter takten och som vet hur man avbryter en strejk eller en social mobilisering när man nått en tillfredsställande kompromiss. Men i gulväströrelsen finns det inte någon som kan axla denna roll.
4. Gula västarna sätter hela tiden nya mål
Rörelsens förra stora mobiliseringen, “Ultimatum 3”, skulle äga rum i Paris den 25 maj, dagen innan EU-valet. Det blev ett misslyckande, men ändå avskräckte det inte alla. Hur ska man förklara det? För att upprätthålla mobiliseringen av rörelsens anhängare har gulvästarna tagit för vana att regelbundet utlysa ett större samlingsdatum. Nästa är satt till den 22 juni. En “allmän mobilisering” är utlyst, samt en nystart för blockage.
Black blocs och gula västar: på väg mot splittring?
Publicerat av La Sphère, 2019-06-06
I början kände de svartklädda demonstranterna solidaritet med dem i gult, men nu börjar de så smått ta avstånd från dem. De politiska åsikterna skiljer sig åt och vissa black blocs känner inte längre igen sig i gulväströrelsen.
Från starten av rörelsen, den 17 november 2018, har black blocs varit närvarande vid demonstrationerna. Denna solidaritet tycks ha försvagats, i synnerhet sedan EU-valet den 26 maj. Anledning: RN’s (Marine Le Pens parti Rassemblement National, ndtr.) förstaplacering i valet. 44% av dem som anser sig stå nära gulväströrelsen uppgav att de skulle rösta på RN. “Jag röstade på RN, eftersom jag tycker att det är det enda parti som kan få Frankrike på rätt väg igen. Det går att göra med det program som de presenterade inför EU-valet.”, hävdar Martine, en kvinnlig gulväst. Men även om vissa siktade in sig på att rösta höger så råder det långt ifrån enighet om detta.
“Med tanke på alla uppmaningar som fanns i gulvästgrupperna inför valet om att rösta på RN, så kommer jag alltid fundera över hur många fascister jag har runt mig i demonstrationståget. Fascister i mitt livsrum, det har jag svårt att acceptera.”, berättar Tim, en black bloc. Många känner sig lurade. Majoriteten av black blocs är “antifa”, alltså med åsikter som är motsatta RN’s. ”Protestera genom att rösta på ett inhumant parti, nej, sånt gör inte vi. Alla ni gulvästar som röstat på RN, ni tillhör inte oss.”, bekräftar Baptiste, en annan black bloc. För dessa aktivister har den politiska åsikten tagit överhanden.
”Vi är inte kanonmat”
Under demonstrationerna har black blocs använt våldsamma metoder i mötet med ordningsstyrkorna. En del av gulvästarna fortsätter demonstrera fredligt, vilket är något som irriterar vissa black blocs. “Det är för tidigt för att riktigt kunna kalla det ‘splittring’. Det som irriterar mig, det är att vissa bara står tysta, och i synnerhet, att de inte agerar.”, säger Julio, en aktivist. Andra känner sig utnyttjade: “Pacifism, vilket misstag… inför polisvåldet är alla lika. Vi är inte kanonmat”, fortsätter Jean.
Gula västarnas kamp har nu pågått i 30 veckor. Resultaten är minimala och svaren från Macron har varit väldigt små. Många black blocs väntar på att demonstranterna ska “vakna”. Pacifismen och de politiska åsikterna skapar vissa spänningar.
