Ny fart för rörelsen?

Lördagen den 22 juni var utsedd till en dag av landsomfattande ekonomisk blockad samt av nymobilisering för rörelsen. På morgonen gick frontfigurerna ut med en presskommuniké (se nedan) där de förklarade varför gula västarna har för avsikt att fortsätta mobilisera, samt på vilket sätt.

Under dagen kunde man sedan följa ett stort antal grupper över hela Frankrike som alla tog egna initiativ, utifrån möjlighet och upptagningsområde, för att genomföra sina aktioner.  Variationen var stor men de vanligaste var:

  • vägtullstationer som öppnats för gratis passage (frontfigur J. Rodrigues nämner siffran 60 st), samt blockage av:
  • motorvägar och långtradare, även vid flera gränser
  • rondeller och bensinstationer
  • utvalda butiker i en aktion mot “skattefusk”
  • infarterna till Paris
  • tågstation Gare de Lyon i Paris
  • raffinaderiet i Bassens

Bland de mest spektakulära var nog ändå aktionen utanför Disneyland som lyckades åstadkomma gratis parkering för ett stort antal besökare.

Samtidigt pågick även demonstrationer i stadskärnor, varav främst de i Toulouse, Bordeaux och Marseille bemöttes med sedvanlig repression i form av tårgas, vattenkanoner, närkontakt från polis, samt polisförvar. Vissa demonstrationståg valde att ta en annan väg än den de sökt tillstånd för. /Kommentar: Y. H.


Vägtullstation i Toulouse
Motorvägsblockage
22 juni 2019: Gratis parkering på Disneyland


Marseille, 22 juni: bara en av många bilder på en hur en polisman ur ordningsstyrkorna kan klä sig: civila kläder, T-shirt med texten “Gatan, det är vi”, ingen identifikation (vilket alla i ordningsstyrkorna ska bära). Vissa börjar även maskera sig.

Presskommuniké Gilets Jaunes, publicerad 22 juni, 2019

(Följande översättning är en något förkortad version av den ursprungliga)

“Gulväströrelsen har gett oss möjlighet att kasta ljus över brister i vårt samhälle, brister som en del människor redan i flera år känt till och fördömt. Den har gett kraft och mod till alla dem som inte vågat säga nej till odrägliga arbetsförhållanden och svåra levnadsvillkor, och den har möjliggjort dialog om ämnen som hittills ignorerats. Åt dem som redan kämpat har den gett kraft att fortsätta. Den har också tillåtit människor som på grund av sina olikheter aldrig tidigare umgåtts att nu arbeta tillsammans runt olika samhällsprojekt, som till exempel autonomi inom alla tänkbara områden (media, lantbruk, solidaritet etc.), eller inom ämnen vars syfte är att nå rättvisa efter den hårda repression rörelsen fått utstå ända sedan starten.

En aktion har inletts vid Internationella brottmålsdomstolen i syfte att ställa presidenten och inrikesministern till svars. Låt oss även påminna om att IGPN (Inspection générale de la police nationale, ung. “Nationella polisens allmänna inspektion”, ndtr.), som har inkallats vid ett flertal tillfällen, förnekar existensen av “polisvåld”. Mer korrekt innefattar detta uttryck: skrämsel, maktmissbruk, hotelser, repression, attacker, räder, illegala kontroller, mordförsök och olämplig kroppsberöring. Man måste antingen ha upplevt det själv eller ha sett det för att kunna tro på det. Och för att kunna acceptera ett icke-neutralt och icke självständigt organ – polisen som utreder polisen – krävs det att man är en person som inte bryr sig nämnvärt om maktfördelning.

I flera månaders tid har vi demonstrerat, träffat förtroendevalda, skrivit petitioner, debatterat, såväl medborgare emellan som officiellt, först och främst i TV-studios, med aktörer inom samtliga områden. Under hela denna tid har vi blivit hånade, ignorerade, förlöjligade, bevakade, övervakade, censurerade på sociala medier, gjorda till måltavlor och attackerade av inrikesministern via ordningsstyrkorna.

Låt oss påminna om rörelsens krav:

  1. En djupgående förändring av det politiska systemet.
  2. Rättvisa, såväl skattemässig som social.
  3. En förstärkning av allmän service.
  4. Tillförlitliga ekologiska åtgärder för bevarandet av vår miljö.

Detaljerna runt de föreslagna åtgärderna går att hitta utan kostnad på “VRAI DEBAT”, en plattform som ignoreras av regeringen och de stora medierna, en plattform vars existens de vägrar erkänna, och vars förslag de därmed vägrar ta till sig.”

(…)

“Det är därför vi kommer upprätthålla vår mobilisering, antingen inom ramen för gulväströrelsen, eller i form av civil olydnad, initierad av organisationerna inom Défense de l’environnement (ung. ‘Försvaret av miljön’, ndtr.)

Det är därför vi kommer skapa våra egna organ för medborgerlig kontroll, våra egna media, vårt eget kretslopp för lantbruksprodukter och våra egna institutioner för etiskt sparande.

I enlighet med bilden av gulväströrelsen, som är och förblir en folklig, partipolitiskt obunden och icke-facklig rörelse, kommer vi därför också skapa en gemensam bas, ett kraftfullt organ för kollektiv opposition som inte kommer kunna ignoreras och som ska försvara medborgarnas intressen och gemensamma tillgångar (allmänna tillgångar, allmän service och miljö).

Faktum är att, inför en politisk elit som tar sig rätten att sälja allmänna tillgångar som till exempel ADP (Aéroports de Paris, ndtr.), måste vi reagera och protestera med full kraft.”

Sedan följer en lista över sommarens och höstens största event. Sista punkten i detta program:

“Om det efter ett år av kamp inte kommit några politiska svar:

17 november 2019 = 17 aktioner av civil olydnad riktade mot CAC40 (40 aktier noterade på Parisbörsen, ndtr.) över hela landet.

Undertecknat av bl.a.: Priscilla Ludovsky, Jérôme Rodrigues, Nathanaël Rampht, Thomas Miraflor, Julien Parente, Maxime Nicolle, Gilets Jaunes Union IDF.”