Transkribering av den franska textningen, se video nedan.
Att en gång för alla göra klart med gulvästarna. Tanken var, för president Macron och inrikesminister Castaner, att årets första maj skulle ingjuta rädsla, eller till och med skräck, hos demonstranterna. De ledande har knappast något annat att ta till efter floppen med presidentens presskonferens. Därav denna överdrivna dramatisering av närvaron av black blocs, vilka i slutänden var avsevärt färre än vad som förutspåtts. Och därav beslutet att släppa tyglarna fria för ordningsstyrkorna. Från och med nu var det enhetsbefälen ute på gatan som själva bestämde om de skulle ingripa eller ej. Med den risken att de skulle kunna göra vad som helst.
1.06:-(Kvinna) Jag var med maj -68. Batongslag och tårgas, det känner jag till… men inte LBD, det fanns inte då. Jag skulle bli rätt sur om jag blev av med ett öga, men kan väl ändå inte tro att dom skulle skjuta på mig… gråhårig och allt!
-(Man) Dom är kapabla till vad som helst, dom där galningarna!
1.26: Och de är faktiskt kapabla till vad som helst. Demonstrationståget har knappt hunnit formera sig förrän de första tårgasgranaterna detonerar. Enligt inrikesministern handlade det om att förhindra black blocs från att gruppera sig. I folkmassan blir det istället ett ohämmat polisvåld som tar över. Irrationellt och kontra-produktivt. Ett polisblockage under öppen himmel där styrkorna, till synes utan motiv, griper enskilda individer. Det är ordningsstyrkorna som skapar oordning.
2.06: Till och med fackförbundet CGT’s egna ordningsvakter drabbas av CRS-polisernas framfart. Demonstrationståget blir snabbt splittrat. En del av demonstranterna drar sig tillbaka till Montparnasse. På grund av återkommande polisattacker sprider sig paniken hos de andra. För polisen handlar det om att ingripa… men framför allt om att skada. Om att både kropp och själ ska ta stryk.
2.45: Alltså försvarar man sig. Som denne demonstrant som får omkull en polisman från BAC under en chansartad räd in i demonstrationståget.
2.55: Till slut lyckas demonstrationståget ta sig iväg. Framför polisstationen i trettonde arrondisemanget väntar en fast besluten ordningsstyrka på de radikaliserade individerna. Ett brinnande föremål kastas mot de mobila gendarmerna. Black blocs ger sig på avspärrningen runt området och får upp en glipa men ett moln av tårgas tvingar dem tillbaka. Detta är den enda verkliga aktion som BB genomför denna dag.
3.37:-(Polisman) Juan, där! En kille i mask!
Killen i mask, det är en demonstrant som täcker ansiktet. En förseelse som från och med nu kan bestraffas med ett års fängelse eller 15 000 euro i böter.
3.49: En brinnande soptunna… numera en vanlig scen.
3.58: -(polisman) Hörni killar, han till höger! Han med brun-blå väst!
För killen i brunt och blått är det antingen ett gripande eller ett skott med LBD som gäller. Och hela tiden dessa polisattacker som vidmakthåller kaoset medan luften blir tjock av tårgas.
4.25: Dessa demonstranter försöker hämta andan efter att ha dränkts i gasmolnet.
4.32: Lite längre bort tar CRS ned det som var början till en barrikad.
4.48: (demonstranter jagas av polis) Stackars dem som inte springer tillräckligt snabbt. De blir slagna och nedtrampade.
5.05: På Rue de l’Essai blir en av CRS’ avspärrningar anfallen av de mest radikala demonstranterna. Sedvanlig stenkastning. Från andra sidan svarar man med LBD och tårgas. Det tar eld i filmaren Florent Marcies ryggsäck efter kontakt med en tårgasgranat. Det är samme filmare som i januari blev allvarligt skadad i ansiktet av ett LBD-skott. CRS tar tillbaka gatan. En enad attack med poliserna från BRAV sätter stopp för sammandrabbningen.
6.10: Desorienterade, och i vissa fall panikslagna demonstranter, försöker resonera med vågen av poliser. Andra svarar genom att kasta bitar av asfalt. En bit träffar ett polisbefäl som faller till marken, allvarligt skadad. Sjukvårdarna, som ofta möter hård behandling från ordningsstyrkorna, kastar sig fram för att hjälpa honom.
6.33: Lite längre bort ger sig polisen på en demonstrant som inte uppvisar något som helst hot innan de till slut låter honom gå.
6.49: En brand i en soptunna släcks av brandmännen. Vid det här laget vill jag veta vad demonstranterna känner. Denne gulväst försöker svara…
-Vi stod still i över en timma, och så blev vi gasade… och det var redan innan starten! Det är skandal! Klart folk blir irriterade! Kolla där! (folk som springer) Det där är vad som kallas “jakt”. Kolla den där personen, dom tar honom fast han inte gjort nåt! Dom ger sig rätt in i högen, bara. Jag hoppas ni har filmat!
7.36: Längs vägen känner sig vissa CRS-poliser allsmäktiga.
–(demonstrant) Skäms ni inte?
–(CRS-polis) Skäms för vaddå? Håll käft, bara, och stick!
7.52: Det fackliga demonstrationståget samlas igen. Äntligen når de Place d’Italie med sina egna ordningsvakter längst fram. Medan en drönare filmar upplösningen av tåget fortsätter tårgasgranaterna regna. Men den skräckstrategi som tillämpats av inrikesminister Castaner och polisprefekt Lallement inför demonstrationen verkar inte ha uppnått sitt syfte. Åtminstone inte enligt denna demonstrant:
8.18:-Vi är här för att försvara våra rättigheter. Vi är inte för att vi tycker det är kul, för vi har hållit på i fem månader nu. Macron måste reagera och sluta ignorera oss. Visst, det är bra att rädda Notre-Dame, jag älskar Notre-Dame, det är bara det att varenda dag är det folk som dör på gatan av hunger. Vi kan inte acceptera det! Det finns pensionärer som tvingas rota i soporna! Det finns handikappade som knappt kan leva längre! Vad begärs av dom, egentligen? Att dom ska jobba, dom också? Att “gå över gatan”? (Efter ett uttalande av Macron där han sagt att det finns jobb om man bara orkar gå över gatan, ndtr) Men det finns inga jobb! Inte ens om man går över gatan! Så var finns våra barns framtid? I gasdimman? Kolla, dom försvarar bankerna! Bankerna! Nämen, ärligt… Visst, det finns black blocs, och jag håller inte med om det dom gör eller säger, men om dom inte var här skulle vi bli massakrerade. För ordningsstyrkorna är rädda för black blocs. Men jag är inte längre rädd, inte alls. Tyvärr så vänjer man sig. Vi kommer aldrig ge oss, för vi har ändå inget. Vi har inget att förlora.
9.19: Polisprefekturen anger en siffra på 16 000 demonstranter i huvudstaden. Fackförbunden hävdar att det är 80 000. De officiella siffrorna på skadade är 24 demonstranter och 14 ur ordningsstyrkan. Det stegrande polisvåldet understryker bara statsöverhuvudets och hans regerings oförmåga att hitta en politisk lösning. När ett land är så enormt kluvet är inte styrkedemonstration en hållbar lösning.
Reportage: S. Faubert
Le Média TV:
En marche vers l’état policier
Skrämmande reportage (ej översatt), publicerat 2019-08-02, som beskriver hur Frankrike, under Macrons period som president, alltmer liknar en polisstat.