Medalj till poliser för insatser mot gula västarna

Publicerat av Révolution Permanente, 2019-07-18

Enligt tidningen Médiapart har poliser som varit inblandade i ärenden om polisiärt våld tilldelats medalj av inrikesminister Christophe Castaner för ”exceptionellt engagemang i samband med gulväströrelsen”.

Medaljen för rikets inre säkerhet skapades 2012 och delas ut för ”speciellt hedervärd tjänstgöring, i synnerhet exceptionellt engagemang, ett ingripande i ett speciellt sammanhang, en humanitär gärning, genomförande av punktaktion eller fortlöpande aktion utöver vardaglig tjänstgöring”.

Enligt Médiapart har Castaner delat ut medaljerna som ”specialbefordran” i samband med gula västarna. Avsikten var först att de skulle delas ut till ”poliser som skadats under gulväströrelsen” men i brist på lämpliga kandidater har kriterierna vidgats.

Det sägs vara mer än 9 000 medaljer som delats ut till poliser som belöning för deras ”exceptionella engagemang i samband med gula västarna”.

Men bland de som inrikesministern utsett för att tilldelas medalj finns minst fem som är inblandade i ärenden om allvarligt polisiärt våld.

Den 16 juni belönades till exempel följande:

  • Ett divisionsbefäl som utdelat sparkar till gulvästar och slagit dem med batong då de tagit sin tillflykt till en Burger King under Akt 3 i Paris. På en videofilm av ingripandet, som spelades in av andra demonstranter och visats många gånger i media, kan man höra polismän ropa ”få ut dom och ge dom stryk”.
  • En kapten som hörts i samband med ett dödsfall. Kvinnan befann sig hemma i sin lägenhet och skulle stänga fönstret för att skydda sig mot gasen då hon träffadas i ansiktet av en tårgasgranat som kastats av en polisman. Den berörda kaptenen var under den aktuella dagen befälhavare över de som hanterade tårgasen.
  • Befälet för det ingripande vilket ledde till en 73-årig fredsaktivists allvarliga huvudskada. Det var i samband med en polisattack som hon föll hårt och skadades. Attacken direktsändes av BFM och Macron uppmanade demonstranten ”att agera klokare i fortsättningen”.
  • Slutligen, det divisionsbefäl som gav order om polisattacken och tårgasbeskjutningen mot de ungdomar i Nantes som firade Fête de la musique (21 juni, 2019, ndtr). Detta ingripande slutade med att femton personer föll över kajen ned i floden Loire, varav en 24-åring som fortfarande saknas. Enligt anhöriga kunde han inte simma.

Ovannämnda poliser är inte dömda och inrikesministern står fast vid sitt beslut att tilldela dem medalj. I en kommuniké uttalar han sig enligt följande: ”Det finns ingen tredje person som har rätt att peka ut en tjänsteman för händelser vars förlopp ännu inte blivit helt klarlagda”.

https://www.revolutionpermanente.fr/Promotion-Gilets-jaunes-Castaner-celebre-les-violences-policieres?fbclid=IwAR3Svcc_3xzYtwIQx29MZxpyQVDveVK4voF8Evg6dbE8pSugnokGa6YmGJc

Kommentar från ett av polisens fackförbund

I ett inlägg på Facebook postat 2019-07-18 av fackförbundet Syndicat France Police* (se nedan) går det att läsa följande angående utdelningen av medalj:

Syndicat France Police policiers en colère uppmanar sina följare och sympatisörer att inte motta någon av de 9 162 medaljer som utdelas för ”exceptionellt engagemang inom de inre säkerhetsstyrkorna 2018-2019” som delas ut av inrikesminister Christophe Castaner i belöning för den repression som utövats av våra kollegor mot gula västarna.

Vad poliserna behöver är inte chokladmedaljonger utan att man tar itu med frågan om självmord (inom kåren, ndtr.), att man betalar ut deras övertidsersättning och framför allt att man stödjer den nationella polisen vid ingripanden mot stöket i förorten.

Dessa medaljer, tydligt symboliska och i allra högsta grad politiska, kommer orsaka en ännu större klyfta mellan oss en befolkning som inte kommer se syftet med dem.

Det handlar om ett beslut fattat av en maktelit, helt omedveten om våra kollegors verkliga behov, kollegor som inte förväntar sig medalj utan djupgående reformer av vår institution.

Le syndicat France Police – Policiers en colère appelle ses adhérents et sympathisants à refuser l’une des 9.162 médailles ”engagement exceptionnel des forces de sécurité intérieure 2018 – 2019” distribuées par le ministre de l’Intérieur Christophe Castaner en remerciements de la répression exercée contre les Gilets jaunes par nos collègues.

Les policiers n’ont pas besoin de médailles en chocolat mais qu’on s’occupe de la question des suicides, qu’on leur paye leurs heures supplémentaires et surtout qu’on soutienne la police nationale lorsqu’elle intervient dans les banlieues face à la racaille.

Ces décorations purement symboliques et hautement politiques vont creuser un peu plus le fossé entre nous et la population qui n’en comprendra pas le sens.

Il s’agit d’une décision prise par des énarques totalement déconnectés des besoins réels de nos collègues qui n’attendent pas de médaille mais des réformes profondes de notre Institution.

*Syndicat France Police: I en artikel i France Soir publicerad 2019-01-17 beskrivs de som ”ett fackförbund i minoritet (…) nära extrem-högern” vars ”ställningstaganden når viss framgång bland medlemmarna inom en proteströrelse för vilken de tydligt tar parti”. Artikeln fortsätter sedan med att utreda olika framstående medlemmars koppling till Marine Le Pens parti. En av ledarna svarar enligt följande på anklagelserna från France Soir om att hans fackförbund skulle tillhöra extrem-högern: ”Jag själv är jude, min närmaste medarbetare har nordafrikanskt ursprung och min revisor är muslim… om nu det är att tillhöra extrem-högern… Låt mig precisera att vi är det enda polisfackförbund som föreslår avkriminalisering av droger och som stödjer skadade gulvästar.”

http://www.francesoir.fr/politique-france/france-police-le-sulfureux-syndicat-policier-qui-drague-des-gilets-jaunes

Akt 35

Vittnesmål, Paris, 13 juli 2019

Denna akt skulle komma att bli väldigt annorlunda mot förra lördagens. Då, den 6 juli, gjorde polisen några attacker och sköt tårgas vid ett par-tre tillfällen, men i det stora hela gick det lugnt till.

Demonstrationsrutten för dagens akt är godkänd av prefekturen och lagd enligt följande: Stalingrad – Rue Lafayette – Pl. de Valenciennes – Bd. de Magenta – Pl. de la République (paus) – Av. de la République – Pl. Métvier – Bd. de Ménilmonant – Bd. Philippe Auguste – Pl. de la Nation (paus) – Bd. Diderot – Quai de la Rapée – Pl. Mazas.

Karta och info publicerad på ”Démosphère Paris” dagarna före demonstrationen.

De krav som lyfts fram av dagens demonstranter är “inga hyror över 400 euro för utsatta familjer och ingen sänkning av APL”. (Aides personnelles au logement, motsv. bostadsbidrag).  I leden syns även en banderoll med krav om amnesti för gulvästar.

Jag och min kompis är sena och missar starten vid Place Stalingrad, samt turen in genom Gare du Nord, men ansluter kort därefter. Jag märker genast att det är spänt mellan demonstranter och ordningsstyrkor och att stämningen är helt annorlunda mot förra lördagen.

Första pausen är på Place de la République. Det hettar till längst fram och det är när jag håller på att fotografera som jag hör demonstranter ropa “Ça charge!” och sekunden därefter: ordningsstyrkornas attack. Däremot hör jag dem inte varna innan, vilket regelverket säger att de ska göra. Tur nog är attacken kort, så efter en snabb rusning kan vi fortsätta i lugn och ro.

Place de la République, 13 juli, 2019
Place de la Nation, 13 juli, 2019

Sedan tar sig demonstrationståget vidare via Nation. Det är hela tiden mycket spänt mellan demonstranter och ordningsstyrkor och vi stoppas flera gånger. Vid ett tillfälle detonerar något, förmodligen en granat, precis intill mig, så nära att det ringer i örat. Det börjar kännas som att ordningsstyrkorna verkligen inte vill att vi ska fullfölja demonstrationen och till slut är vi osäkra på vilken väg vi ska ta.

Så, i ena änden av Avenue Ledru-Rollin, hamnar demonstrationståget framför ännu en avspärrning. Vi gör en tvär sväng för att, som jag tolkar det, undvika att bli stoppade än en gång och tar oss springande in på avenyn, vilken inte ingick i den ursprungliga rutten. Eller om ordningsstyrkorna medvetet styrde in oss där, det är svårt att veta i ögonblickets hetta. Men det är då, när vi rusar in på Av. Ledru-Rollin, som jag börjar ana att det verkligen kommer hetta till. Och bara några minuter senare sprider sig rädslan i demonstrationståget. Först förstår jag inte varför, men så vrider jag huvudet och där, högst trettio meter åt höger inne på en sidogata: en stor grupp med voltigeurs… den ökända motorcykelpolisen i vita hjälmar, visiren stängda, händerna på gasen, lyktorna ilsket mot oss, dovt mullrande motorer… plötsligt knyter sig magen, jag ser de andra demonstranterna öka stegen, rycka tag i lösa föremål, vad som helst, och slänga ut bakom sig på gatan i panikartade barrikader… cyklar, mopeder, soptunnor…

Så är vi plötsligt instängda mellan höga hus på båda sidor, ordningsstyrkor som pressar på både fram- och bakifrån, samt motorcykelpolis på väg in från sidogatan. Och då, tårgasen, tjock och kompakt, som väller in och sticker som nålar i ögonen. Folk rusar åt alla håll, jag vet inte vart jag ska ta vägen, men hör nån vråla “Vänster!” och medan demonstrationståget splittras bakom oss tar jag mig in på en sidogata tillsammans med några andra. Och när vi når kvarteret bredvid är det som två olika världar. Tårögda och hostande lämnar vi vad som mest liknar en krigszon och stiger ut bland shoppande turister och fridfulla uteserveringar. Jag ser mig häpet om… hur är det möjligt? Är folk verkligen inte medvetna om vad som händer i kvarteret intill? Eller är sådana här scener numer så vanliga att ingen längre bryr sig?

För att smälta in bland turisterna drar vi av oss allt gult och tar oss runt kvarteret till Place de la Bastille där ordningsstyrkorna ställt upp en avspärrning. Tur nog befinner vi oss på rätt sida medan de demonstranter som kommer från andra hållet sätts i ett flera timmar långt blockage på gatan mitt i den gassande solen. Fler sluter upp utanför blockaget och där stannar vi i sång, slagord och solidaritet med dem som står instängda.

Polisens blockage av demonstranter på Place de la Bastille, 13 juli, 2019.

Ytterligare demonstranter strömmar till mot Place de la Bastille via Rue de Charenton men ordningsstyrkorna gasar dem på nytt. När jag står där och på avstånd ser den täta röken stiga mellan husväggarna frågar jag mig än en gång hur något sådant kan få ske i ett västeuropeiskt land utan att omvärlden protesterar. Tänk, alla dem inne på gatan, de allra flesta utan skydd mot gasen! Och tänk, boende i husen intill, om de har ett fönster öppet och ett sovande barn, gasen tränger ju in överallt! Det är helt galet, det som pågår i Frankrike!

Paris, Akt 35, bild från video av frilansfilmare: tårgas mot demonstranter, Rue de Charenton.

Detta är Akt 35 såsom jag upplevde den. Andra kan ha en annan bild beroende på var i demonstrationståget man befann sig.

Live-inspelning, okommenterad (19.33) av La mule du Pape: ”Gilets Jaunes, Acte 35: Paris ne se rendra pas”

https://www.youtube.com/watch?v=8HXFrYNbNUU&fbclid=IwAR0Er7gMcl7wKKNCHnT8fYjfxjU_0S-4k816KUS2yTaShjANi-WHWV9fs-s

Live-inspelning, okommenterad (45.00), från Akt 35:
https://www.youtube.com/watch?v=cQ1GakwTMmA


Specialakt, 14 juli, Paris (vittnesmål)

Inför nationaldagen 2019 hade gulvästgrupperna gått ut med en internationell uppmaning om att samlas i publiken vid paraden på Champs-Elysées för att visa rörelsens missnöje med president Macrons politik.

Turerna var många och diskussionerna heta om hur denna “specialakt” skulle utformas och inte ens på morgonen före militärparaden visste gulvästarna exakt vilken strategi som var lämpligast. Men ett var iallafall säkert, och det var att det inte skulle vara någon idé att försöka ta med sig neonvästar dit. Poliskontroller med obligatorisk genomsökning av väskor var att vänta. Ett antal personer dristade sig dock till att stoppa gula ballonger i fickan innan de smälte in i folkmassan på Champs-Elysées. I demonstranternas ögon visade det sig sedan vara en framgångsrik taktik att lämna neonvästarna hemma.

Så var det dags för den stora paraden längs avenyn fram till Triumfbågen. När Macron passerade blev han högljutt utbuad. Detta hördes i direktsändning i såväl fransk som utländsk media, vilket var syftet med aktionen. Sedan sjöng gulvästarna sina kampsånger, de få som hade ballonger viftade med dem och polisen ingrep genast. Under förmiddagen togs flera av rörelsens frontfigurer in i polisförvar samtidigt som ett stort antal gulvästar sattes på en buss och kördes till en av polisens uppsamlingsplatser i Paris.

De gulvästar som inte befann sig i publiken under paraden grupperade sig i omgivande kvarter, hela tiden utan sina neonvästar. Manifestationer uppstod spontant med stundtals intensiva möten med ordningsstyrkorna.

Slutligen, efter paradens slut, sökte sig samtliga demonstranter mot Champs-Elysées där de grupperades med hjälp av sånger och slagord. Turisterna såg sig om i en blandning av chock, förundran och nyfikenhet och många filmade vad som pågick. Det dröjde inte länge förrän de första barrikaderna drogs ihop, nu med hjälp av de avspärrningar som polisen själv ställt dit och använt under förmiddagens parad. Ordningsstyrkorna svarade genast med tårgas, vilket fick många turister av bege sig därifrån. Viss vandalism uppstod. När Black Block gjorde entré på avenyn möttes de med applåder.

Foto: Lille Insurgée, 14 juli, 2019

Sevärd länk om nationaldagen:

https://www.rt.com/news/464136-people-boo-macron-parade/